Uplands nations landsmannaförening

Igår var det fars dag. Nationerna i Uppsala har sedan 1663 en professor vid universitetet kallad inspektor som under långa tider fungerat som en slags fadersgestalt. Att uppfostra studenter har sällan varit en enkel uppgift vilket Israel Hwasser fick erfara.

Det berättas att Hwasser 1939 avgick i protest för att studenterna festade för mycket.

Enligt senare inspektorn Tycho Tullberg skulle upplänningarna en lördagsafton i oktober haft en zwück (fest) på nationen. Festen ska ja varit särskilt högljud och fortsatt Im på söndagsmorgonen. Vid den tiden hängde nationen ut den s.k. ”supfanan” utanför festsalen under festligheten. Att fanan hängde kvar på söndagen då Uppsalas borgare var på väg till gudstjänsten ska ha orsakat en hel del snack på stan.

Hwasser är en av tre inspektorer som avgått i protest mot studenternas beteende.

Idag är den internationella kvinnodagen för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Nationen har precis som resten av samhället förändrats över tid. Här finns ett antal kvinnliga pionjärer (men det finns såklart fler) som på olika sätt bidragit till att göra Uplands mer jämställt!

Kvinnliga studenter var precis som männen tvingade genom kårobligatoriet (1663-2011) att gå med i en nation. Däremot hade de inte tillträde till lokalen förrän långt senare.

Den första kvinnliga studenten som skrevs in på Uplands var Bertha Bergman. Det skedde 1893. Bergman var den enda kvinnliga studenten som skrevs in på Uplands under 1800-talet.

Den första kvinnan som hade ett ämbete på någon nation någonsin var uplänningen Ebba Lundquist född 1898 och klubbmästarinna HT 1926. Hon efterträddes av Greta Arwidsson som satt hela 1927. Arwidsson är den som anses vara den första kvinnliga aktiva studenten och är relativt välkänd bland studenter idag. Vera von Essen blev den första kvinnliga hedersledamoten 1929

Den första kvinnliga kuratorn på Uplands var Blenda Hedin som blev 2Q 1942. Första kvinnliga 3Q:n hette Inga Löwdin och innehade ämbetet 1945. Första kvinnliga förste kuratorn kom inte förrän 1959, hon hette Marianne Johnsson och hade terminen innan varit 3Q.

Positionerna Klubmästare och Klubbmästarinna (en man och en kvinna) fanns kvar till 1970 då Eva Brandell var den första kvinnliga klubbmästaren (könsneutrala positionen).

1997 fick nationen sin första kvinnliga inspektor och proinspektor genom Karin Dahlgren Caldwell och Eva Lundgren.

Idag är det en månad till antagningsbeskedet för hösten kommer till alla nya studenter. För 94 år sedanvar en av de studenter som kom till Uplands den hösten Greta Arwidsson. Greta var en kvinnlig pionjär på många sätt och en av de allra första kvinnorna att engagera sig på nation. För den nyfikne finns en längre artikel nedan där en kan läsa mer om Gretas spännande liv.

https://www.gotland.net/sv/se-gora/arkiv/greta-arwidsson

Imorgon är det vårbal! En av de äldsta studentfesterna. Men det är inte alltid som det blir så lyckat. 1839 avgick Israel Hwasser som inspektor i protest mot att en efterfest en lördag hade fortsatt in på söndagsmorgonen. Den traditionella supfanan hängde således kvar ute på söndagsmorgonen när Uppsalas borgerskap begav sig mot gudstjänsten.

Hwasser är en av tre inspektorer som enligt tradition avgått i protest. De två andra är Carl Benedict Maesterton och Tycho Tullberg.

Tierp -där är allt möjligt!

Igår var FN:s säkerhetsråd i Skåne på Dag Hammarskjölds Backåkra. Dag Hammarskjöld tilldelades Nobels fredspris postumt 1961. Tillsammans med Alva Myrdal som tilldelades priset 1982 och Nathan Söderblom, 1930 (inspektor 1907-1910) innebär det att en majoritet av Sveriges samtliga fredspristagare har varit Uplänningar! Om det är en slump låter vi vara osagt, men vi är oavsett väldigt stolta!

Eva Andén (1886-1970) är mest känd som Sveriges första kvinnliga advokat samt en tidig förespråkare för kvinnlig rösträtt. Hon blev medlem i Uplands 1906 och har i nationens årsskrift s. 89–92, berättat om några av sina minnen från nationen, nedan följer ett utrdrag. Hela texten finns att låna och läsa i nationens bibliotek.

”Som infödd Uppsalabo var det inte en alldeles ny krets jag kom att inträda i, då jag som en ganska blyg recentior var med om det första landskapet och den första festen. En hel del av seniorerna hade jag redan fått respekt för såsom kamrater till min äldste bror. Med åtskilliga av recentiorerna hade jag i de tidigare barnaåren levererat slagsmål och sedan umgåtts med på något vänskapligare fot.

1906 begagnades ännu den raka studentmössan. Man kan inte säga att den gjorde sig särskilt bra, varken på studenterna, som i många fall fick ett alldeles oförskyllt fromt utseende, eller på studentskorna med de dåtida håruppsättningarna balanserade med många hekton hårnålar och valkar – och så långa kjolar även i vardagslag svepande över golvet.

Det har väl sagts en del hårda ord om nationsbyggnaden, och det sa’s många klandrande ord om den ganska ovårdade gården. Under min studietid valdes Carl Milles och Carl Eldh till hedersledamöter i nationen och ”Vingarna” och ”Mor” placerades i trädgården, vilken inringades av en mur. Och nationsbyggnaden! I sin rätlinjighet, redighet och kärvhet utan prål och utsmyckningar är den väl ett hus som passar upplänningarna. Inte var det vackert invändigt på den tiden, men det var trivsamt åtminstone i de rum, som i vardagslag begagnades. De s.k. skönhetsvärdena var inte många. Det fanns förstås ett ”finrum” – förmaket – där nationens elegans var koncentrera, kallt och tillbommat utom när det kom främmande. Jag har ett minne av att särskilt ”förklädena” vid balerna placerades där. Må nu sena tiders ungdom inte tro, att det var någon sorts garderob.

För de studenter som hade sina föräldrahem i Uppsala, blev väl nationen inte samma tillhåll som för andra. Mn nog vet jag själv vad det betydde att kunna kila in och läsa alla sorters tidningar, även hemförbjudna, och att få en pratstund med kamrater, som man annars inte träffade.

…

Det var inte nog med diskussionerna på landskapen. Det fanns också någonting som jag tror hette ”söndagssupning” och som i själva verket inte var så mycket supning som dess mer söndagseftermiddagskaffedrickning naturligtvis med avec och med ett föredrag av någon nationsmedlem. Hur ofta dessa kafferep förekom, minns jag inte, men jag kommer särskilt väl ihåg ett, då jag själv inledde en diskussion om Kvinnans politiska rösträtt. Sam Larsson satt ordförande, välvillig och sympatisk. Striden var het. Somliga opponenter tyckte att kvinnorna var för dumma och somliga att de var för själsfina för att få rösträtt. Jag avslöjar inga namn. Den enda närvarande studentskan, utom föredragningshållaren, hade ”Hjärne-feber” och var anti. Det var på den tiden, som man med bibehållet allvar fick bemöta sådana argument i rösträttsdiskussionen som att ”Beethoven har ingen kvinnlig motsvarighet!”

Förr i tiden var det inte ovanligt att även barn skrevs in vid universitetet, eftersom just åren vid akademin var en viktig faktor när det gällde framtida befidringar.

Ett synnerligen begåvat barn var Anders Celsius, son till astronomen Nils Celsius och brorsbarn till Olof Celsius d.ä. (nationens inspektor 1717-1756). Han skrevs in vid universitetet och på Uplands nation redan som nioåring, som tolvåring hade han löst alla matematiska problem i univeristetets lärobok, som tjugonioåring blev han professor i astronomi (högre matematik) och resten - ja det är som man säger historia.

Visste du att universitetet dömt studenter till döden? En av de som fälldes var Uplänningen Daniel Salthenius som dömdes till döden för att han sålt sin själ till djävulen. För exakt 300 år sedan idag.

En äldre student hade enligtr protokollet satt griller om makt och rikedom i hans huvud, och lockat honom till att sälja sin själ för all evighet. Sent på kvällen den 30:e januari 1718 smög Salthenius ut till en gammal ek utanför byn Vivelsta i Uppland, och på eken satte han upp ett kontrakt skrivet med sitt eget blod:

Jag Daniel Salthenius gör med dig Fan efterföljande kontrakt, som är: att du skall nu strax giva mig Svartboken och lämna [den] vid denna ek […] eller istället för [boken] en pung som mig aldrig tryter Riksdaler, Caroliner och femtonöresstycken uti. [För detta] lovar jag dig att i min livstid tjäna dig och efter min död höra dig till med kropp och själ.

Salthenius hade nog gjort av med en hel del blod för hela kontraktet var skrivet i två versioner. Den version som han valde att inte sätta upp, som antagligen var ett slags kladd var mer detaljerad med betydligt större krav på Satan.
I, Daniel Salthenius, desire from you, O Devil, the following items which you shall give me in exchange for payment.
1. You shall now at this time give me a purse which shall never run out of purely minted money, and that money shall remain in my possession or in that of the one I give it to.
2. You shall grant me particular success in the world with gentlemen and ladies of high station, as well as success in hunting and fishing, so that I never return empty-handed.
3. That all the arts I already have learned, or later shall learn, I shall retain.
4. That I now recieve from you the Bleck Book.
5. That I can become visible or invisible whenever I wish.
6. You shall also now give me that thing, whatever it may be that has the quality, that when I have it about my person, I may immediately come to any place I name. In return i promise to serve you during my lifetime as best I can after my death to belong to you, body and soul. Anno 1718, this I affirm with my signature and blood.

Andra källor gör gällande att det första kontraktet tappades på vägen ut till Eken. Hur det nu än var med det så kom kontraktet som blev över på avvägar och hamnade slutligen i fel händer. Upphittaren gick raka vägen till konsistoriet vilket blev början till en vidlyftig och burlesk rannsakan. Även om man tyckte sig förstå att det var ett ungdomligt pojkstreck och att Salthenius dessutom hade blivit lurad till det av äldre kamrater, var kontrakt med Satan någon man såg mycket allvarligt på och domen blev dödsstraff.
Nu avrättade man inte gärna barn som ännu inte hunnit fylla 15 år, och Salthenius familj drev då hårt tesen att han inte varit mer än knappt 14 år och 11 månader den där januarinatten då kontraktet upprättats. Kyrkoboken från Salthenius församling visade sig vara bristfällig, men fadern gick ed på sonens ålder. När sedan också hela Salthenius hemförsamling unisont intygade att han fört ett ”stilla och sedligt leverne” föll konsistoriet till föga. Dödsstraffet omvandlades till 1 månad på vatten och bröd och uppenbar kyrkoplikt. Efter detta flydde Daniel Salthenius från Sverige och med tiden blev han en ansedd och lärd professor vid universitetet i Königsberg. Ryktet om hans kontrakt med Satan följde honom emellertid livet ut.

Hjälp till att rädda Uplands nationshus. Swisha valfritt belopp direkt till 123 147 50 37. Donationer kan du göra genom en engångsinsättning på bankgiro 5290–0040. Du kan också välja att göra månadsinsättningar via autogiro – 100 kr, 200 kr eller den summa du känner för!

Fantastiskt! Insamlingen för att rädda nationshuset har fått en otrolig start. På ungeför en månad har vi säkrat nästan 1,2 miljoner kronor som går direkt till renoveringsfonden!

Om vi fortsätter så här kommer de s*x miljoner fastighetsnämnden har efterfrågat att vara i land på nolltid (eller i alla fall innan jubileumsåret är avslutat)!

Vi behöver dock fortfarande hjälp och det är genom små bidrag från alla som älskar Uplands vi kommer nå målet.

Så här kan du hjälpa till med insamlingen:

•Sprid budskapet om att vi behöver hjälp. Dela den här posten! Du känner massa personer som gillar Uplands. Hör av dig till dem så vi kan bli ännu fler som kan jobba för nationens framtid!
•Få fler engagerade. Ju fler vi är desto troligare är det att vi lyckas!
•Hör av dig. Kolla in hur verksamheten ser ut idag och vilka behov som finns. Kanske sitter du på värdefulla erfarenheter som kan får oss att komma ännu närmare? Dessutom skadar det inte att påminnas om vilka värden Uplands faktiskt besitter.
•Donera pengar. Känner du att du har möjlighet vore ekonomiskt stöd direkt till renoveringen oerhört välkommet! Uplands är och förblir inte mer än våra medlemmar. Tillsammans kan du därför bidra och göra skillnad.

Donationer kan du göra genom en engångsinsättning på bankgiro 5290–0040 eller så kan du swisha valfritt belopp direkt till 123 147 50 37. Du kan också välja att göra månadsinsättningar via autogiro – 100 kr, 200 kr eller den summa du känner för!

1959 blev Marianne Johnsson (f. 1959) nationens första kvinnliga förste kurator. Idag är hon professor emerita och en av nationens hedersledamöter. Så här skriver hon om sina minne från året som förste kurator:

"När jag ser tillbaka på mitt 1Q år 1959 tänker jag i första hand på mina nära medarbetare och vänner. Först och främst inspektor, professor Folke Knutsson, en elegant och spirituell röntgenläkare, som tillbringade en stor del av sin fritid på nationen utom under semestrarna då han alltid var i Paris. Han var mycket engagerad i nationens liv och ett starkt stöd för ämbetsmännen. Nationen var naturligtvis mycket mindre då, så inspektor kunde bjuda alla seniorerna på middag en gång om året. Då serverades rödvinet i magnumbuteljer. Det imponerade mycket på mig. Det här var starten på traditionen med seniorsmiddagar. 2 Q var Carl Olof Cederblad och Ingemar Petterzon. Som så ofta i nationslivet uppstod ljuv musik tvärs över skrivborden i kuratorsrummet och ett par år senare gifte Carl Olof och jag oss. Precis som nu var sång och musik viktiga inslag i nationens liv. Musikanföraren Janne Gunmar skapade högklassig musikunderhållning i spexstil. Janne var oerhört musikalisk och skrev noter som andra skriver bokstäver. Texterna till spexen och till skändningarna av ärkefienden V-Dala skaldades av Jan ”Moltas” Eriksson. Han blev sedan rikskändis som en framstående medborgare i Sveriges Radios ”Mosebacke Monarki” och jobbade med Hasse och Tage i Svenska Ord. Klubbverket Maud Hinricsson, Ingela Bondestam och Hans Lind hade inte det stora ansvaret för matlagningen som nu. Den sköttes av vaktmästarparet Olle och Majlis Eriksson, legendarer för många generationers upplänningar.

De här åren ökade medlemsantalet kraftigt. Redan 1958 tillsattes en byggnadskommitté för att utreda möjligheten att bygga ut nationshuset. 1959 fanns ett nybyggnadsförslag, men inget beslut fattades. Alla nationsmedlemmar kunde inte längre få plats vid de traditionella gasquerna. Därför utvecklades nya samvaroformer som ölkvällar i ”valvet” i flygeln med olika underhållningar. Söndagskaffe, bridge aftnar, bilorienteringar i uppländska utmarker var också uppskattade nyheter. Nationen hade redan ett stipendiatutbyte med universitetet i Aberdeen. Detta år fick vi en inbjudan från Hämälais – Osakunta nation i Helsingfors att skapa ett återkommande stipendiatutbyte. De lyckligt utvalda som åkte till båda ställena återkom utfestade och med vidgade vyer.

Upplevde jag som första kvinna på 1 Q posten några särskilda problem? - Jag tycker inte det – 1959 var ett av de roligaste åren i mitt liv. O, quae mutatio rerum!"