Kyrsta Häst

10/06/2026

Favorit i repris!

Äh, vi tar väl en övning, som passar bra att ta med sig in i 2024 !

Som ridinstruktör upplever jag att många ryttare har lite balansproblem med lättridningen i traven. Ofta tycker ryttarna att vadå? det är ju lättast att rida lätt! Vad menar du?

Jo, jag ser då att hästarna gapar lite vartannat steg, och det beror på att ryttaren har svårt att separera armarna från sin tyngdpunkt i kroppen, axelleden är orörlig. Armarna hålls i samma läge oavsett om ryttaren sitter ned eller står upp i travmomentet.

Övningen går till så att varje gång du är på väg och ska sätta dig ned. så låter du dina händer gå lite framåt. (Om man är lite stel eller obalanserad brukar händerna gå bakåt när man sätter sig ned, vilket såklart kommer påverka hästens mun. ) Det här blir alltså lite tvärt-om, och man kan behöva öva en del när det är något nytt man gör!

Jag ritade en bild (inte vackert, jag vet!) på momentet då du är på väg tillbaka till sadeln. Så småningom behöver du inte tänka på att ta fram armarna, det blir automatiskt så att du kommer vilja följa hästens mun. Den röda pricken är en bild av ditt center, din mittpunkt ifrån alla rörelser utgår, och där din balans över fötterna finns.

Lycka till med denna övning, och kom ihåg att dina händer alltid tillhör hästens mun!

06/06/2026

Dagens lördagsinlägg handlar om mina tankar kring "samling"

För en tid sedan presenterade jag min ide om en alternativ utbildningsskala. Jag tänker att det lite nu och då kommer en fördjupning av tankarna kring den. Helt ologiskt ( ;-) ) börjar jag med att prata lite om "samling", av den enkal anledningen till att jag ofta hänvisar till denna liknelse när jag undervisar.

När många hör ordet samling tänker de på piaff, passage, piruetter eller en väl samlad galopp. Men enligt min erfarenhet börjar samlingsträningen långt innan de avancerade rörelserna blir aktuella.

Samling är inte i första hand en form. För mig är det är hästens förmåga att organisera sin kropp, bära sig själv och röra sig i balans. Och i grunden handlar det om styrka.

För att hästen ska kunna vinkla bäckenet och bakbenen behöver den utveckla stabilitet genom hela bålen. Därför kommer samlingsarbetet tidigt i min utbildningsskala – inte som avancerade dressyrrörelser, utan som styrketräning i långsamt tempo.

Vad är det då som du som ryttare ska känna om hästen går i samling?

Jag definierar samlingsarbetet som:
Långsamma gångarter på raka linjer innanför spåret för att träna bålstabilitet och balans och därmed skapa förutsättningar för att vinkla bäcken och bakben.

Många hästar kan använda fart för att ta sig fram. Rörelseenergin hjälper dem att hålla balansen och döljer obalanser.

När tempot sänks försvinner den hjälpen. Då måste hästen själv lära sig att koordinera och balansera i varje steg. Det är här styrketräningen sker.

Det viktiga är att skilja på långsamt och passivt. Hästen ska fortfarande ha energi och vilja framåt. Energin finns kvar i kroppen – men tempot får vänta.

Övningar jag ofta använder
- Långsam skritt på raka linjer innanför spåret.
En enkel men mycket effektiv styrkeövning där hästen får tid att känna sin kropp och organisera sina rörelser.

- Övergångar mellan skritt och halt.
Jag vill gärna att halten växer fram genom att tempot successivt minskar. Det värdefulla är inte själva halten utan vägen dit. Hästen behöver då behålla riktning, stabilisera bålen och balansera kroppen steg för steg.

- Långsam klättring i naturen.
Backar stärker bakdel, rygg och bål på ett naturligt sätt och utvecklar samtidigt hästens kroppsmedvetenhet.

Tecken på att träningen fungerar, Du känner att hästen:
- kan röra sig långsamt utan att tappa energi
- håller balansen på raka linjer utan stöd från väggen eller staketet
- Blir lättare att rida rakt fram
- Börjar gå i sin egen hållning

Det kanske viktigaste tecknet är att du inte längre behöver korrigera balansen hela tiden. Hästen bär sig själv. Det är för mig början på verklig samling.

Hur ska det kännas?

När styrkan och balansen börjar komma på plats uppstår en särskild känsla som jag brukar likna med en bild av en blåklocka.

Tänk dig att hästens hals är stjälken på en blåklocka och att huvudet är själva blomman. Blomman kan röra sig fritt och mjukt därför att stjälken bär upp den i en vacker båge. Den behöver inte hållas på plats.

På samma sätt vill jag att hästens hals ska bära huvudet. När bålen arbetar, ryggen stabiliseras och bakbenen vinklas, kan halsen resa sig naturligt ur kroppen. Då blir huvudet fritt att balansera längst fram utan att ryttaren behöver placera det där.

För mig är det ett av de tydligaste tecknen på att träningen fungerar: hästen känns som en blåklocka i rörelse – buren av sin egen styrka, med ett huvud som får vara lätt, fritt och levande!

Hoppas ni gillar liknelsen och bilden! Önskar er en härlig helg!

30/05/2026

Lördagsfunderingen: Varför vill inte min häst gå framåt?

Ibland får jag frågor om hästar som inte "beter sig" som förväntat eller önskat. Ofta handlar det om att hästen inte svarar på signalen "framåt" eller den drar mot grinden, vill inte gå från stallbacken, ovillig när ryttaren ska sitta upp, den "fryser fast" på en fläck och vägrar röra sig och verkar inte vilja ha en "relation" med sin ryttare osv. Ryttarna/ägarna till dessa hästar får ofta råd som handlar om att de ska "ta kommandot", hästarna kallas envisa eller lata, kanske rent av sägs det att hästen är "dum" och "elak".

I min värld försöker hästen säga något, förmedla en känsla den har! Nånting i dess miljö är inte OK! Tänk tankar som : "hur ska jag kunna hjälpa hästen att få det så bra som möjligt" ? Om jag stod bredvid och såg en sådan häst skulle mitt fokus först ligga på att förstå varför den gör som den gör, inte på hur man får den att sluta med det. När man hittar orsaken blir beteendet ofta mycket mer begripligt!

En av mina utmaningar som "hjälpare" är att förmedla att "jo, det kan komma att ta tid att bygga relationen mellan er, men jag lovar att det är värt det" Det kommer bli bra, säger jag , samtidigt som stallägare och andra i omgivningen ska hantera hästen och kanske inte delar din åsikt om att gå till botten med "varför".

Det är då jag kan komma med argument och förslag på hur man kan hantera situationen så att vardagen fungerar. Fråga mig, kanske har jag någon ide som kan hjälpa?

Om man använder polyvagalteorin som tolkningsram skulle ett "frysa fast"-beteende kunna beskrivas som ett skifte från mobilisering till immobilisering.

Förenklat skulle man kunna tänka sig tre tillstånd:
- Tryggt socialt engagerat läge =
Nyfikenhet. Mjuk kontakt med omgivningen. Förmåga att lära och samarbeta. Rörelse känns tillgänglig.
- Mobilisering (sympatisk aktivering)=
Spänning. Beredskap för flykt eller kamp. Ökad vaksamhet.
Rastlöshet eller motstånd. Vi ser frekventa blinkningar, halvslutna ögon, sökande mot utgången tolkas som att hästen först försöker reglera sig själv och lösa en situation av frustration, obehag, dåliga minnen genom att hlt enkelt gå därifrån.
- Immobilisering/frysning=
Rörelsen minskar eller upphör. Hästen verkar "stänga ner" delar av sitt handlingsutrymme. Blicken kan bli tom eller frånvarande.
Initiativförmågan minskar. Kroppen blir stilla trots att situationen inte egentligen är löst.

I en polyvagal tolkning skulle en häst som står stilla med sänkt huvud, inte svarar på framåtdrivande hjälper och verkar mentalt svår att nå kunna befinna sig närmare ett immobiliseringstillstånd än ett flykttillstånd. Hästen hamnar i stället i ett tillstånd där den inte längre upplever att den har någon fungerande strategi för att hantera situationen. I polyvagal terminologi skulle "vägran" snarare kunna ses som en autonom respons än ett medvetet beslut.

Det intressanta är att detta kan se lugnt ut utifrån, men behöver inte innebära att hästen känner sig trygg. En central tanke inom polyvagalteorin är just att stillhet och låg aktivitet inte alltid betyder avslappning.

Jag arbetar utifrån att vi (hästägaren och jag) arbetar med förståelse som verktyg i sådana häst situationer. Det innebär att jag vill öka känslan av säkerhet för hästen. Ge den möjlighet att minska känslan av upplevd press, att ge hästen möjlighet att återfå eget initiativ och att skapa små framgångar där rörelse uppstår frivilligt snarare än genom eskalerande drivning.

Ett frysbeteende kan se likartat ut oavsett om den bakomliggande orsaken är stress, inlärningshistoria, smärta eller en kombination av dessa. Därför brukar den mest användbara frågan vara: Vad gör att hästen upplever situationen som så svår att immobilisering blir den bästa tillgängliga strategin?

Det är svårt att vara ryttare på en häst som man inte riktigt når fram till. Särskilt när varje ridpass känns som en kamp och man börjar undra om man gör något fel.

Men ibland är de hästar som ger oss mest huvudbry också de som bär på de största berättelserna. När en häst stannar, tvekar eller drar sig undan behöver det inte vara ett nej till dig. Det kan vara ett uttryck för osäkerhet och tidigare erfarenheter.

Relationer byggs sällan i "stora genombrott." Oftast växer de fram i små ögonblick av förståelse, tålamod och nyfikenhet. Varje gång du försöker förstå din häst istället för att vinna över den lägger du en ny sten i grunden för förtroende.

Du behöver inte lösa allt idag. Ibland är det största framsteget att fortsätta vara den människa som försöker lyssna!

Kämpa på! Hör av dig om du vill!

04/05/2026

Utbildningsskalan i min tappning!

I fredags fick jag den fantastiska möjligheten att vara en av tre instruktörer som hade en clinic när Stiftelsen Life After Racing tillsammans med Svensk Travsport ordnade en utbildningsdag för ridtravarekipage på fina anläggningen Almare Stäket. Så skoj!!

29/04/2026

Onsdagsfunderingar!
På fredag är jag inbjuden av Stiftelsen Life After Racing att vara en av tre som ska hålla en clinic på Almare Stäket norr om Stockholm -GALET ROLIGT!!! SÅ GLAD!!😍

Mitt tema är "Anne Källgren, Kyrsta häst, inleder med att förmedla första stegen från travhäst till ridhäst. Förståelse för travhästens bakgrund och vad man bör tänka på när man inleder omskolningen av en travhäst till ridhäst. Förstå varför övergången kan bli svår – och hur man undviker att skapa försvar istället för inlärning. "

Till min hjälp på banan får jag två fina ridtravarekipage som ska visa hur jag tänker när jag undervisar. Dem har jag inte träffat, men det ska bli spännande - verkar vara två rätt olika hästar 🥰

Nu till mina funderingar: Hur i hela friden ska jag hinna med att säga allt jag vill på 45 minuter!!! DET kommer bli min utmaning 😅

Nästa sak som jag gått och tänkt på idag, är min egen målbild för min egen ridning. På sätt och vis går denna fundering hand i hand med det jag vill förmedla på fredag. Jag personligen har flera olika målbilder, och samma häst kan jag placera in i bilderna. Det beror ju på vilken situation vi är i just idag - är vi på ridbanan har jag en bild och är vi på promenad i skogen har jag en annan. Men en sak har de gemensamt: målbilden vill jag ska utstråla harmoni och "ett med hästen-känsla", var jag än befinner mig!

Det finns en häst (undantaget mina egna!) som har inspirerat mig mer än någon annan häst har gjort; Balagur.

Han var en rysk Orlovtravare, föddes i Moskva 1990 och kördes in och tränades för trav. Det var han nu inte så bra på , så han såldes till Moskvapolisen och skolades om till polishäst. I den vevan upptäcktes han av en dressyrtränare, och så småningom kom han att ridas av Alexandra Korelova. De kom att delta i flera VM, OS och EM. Vid OS i Hongkong kom ekipaget på sjätte plats! Hans piaff gav dem 10:or i belöning!

Vad vill jag säga med detta då? Kanske inte att alla nu ska träna piaff hej vilt, utan älska din häst för den han/hon är och vad än alla andra säger så stå upp för din älskling - det är väl en fin målbild!🥰

21/04/2026

Tisdagsreflektion!

Idag går jag och funderar på en händelse för en tid sedan. En ridelev ställde frågan hur man blir en "bra elev". Först blev jag lite "ställd" - vad menade hon egentligen?? Jag bad henne förklara lite mer utförligt om vad som fått henne att ställa frågan. Jo, svarade hon, jag undrar om man kan förändra hur man lär sig?

Absolut kan man det!

Men...den här frågan är så komplex!!

Jag tar hjälp av min egen bok "Lära in, lära ut -ridpedagogikens psykologi" för de tre svaren:

1) Vår inställning till oss själva påverkar inställningen till vad vi gör och upplever. En del personer märker och upplever att de blir bättre på något ju mer de övar på något - det kallas för att man har ett ”dynamiskt mindset”. Andra personer kan uppleva att de har ett
”fixed mindset” och då tänker man att man ÄR på ett visst sätt, och man upplever att det inte går att ändra på det, även om man skulle träna. Ytterligare andra upplever kanske att de inte kan kontrollera och påverka sin situation alls och därför blir de passiva och upplever ”inlärd hjälplöshet”.

2) Förväntningar om ett resultat : Vi kan uppleva att förväntningen om vad som kommer eller ska hända, faktiskt händer. Det är en slags placeboeffekt, en psykologisk förväntan om ett resultat. Det kan jämföras med det berömda exemplet att om man tar en tablett mot huvudvärk så förväntar man sig att den ska hjälpa. Om det är ett verkningslöst sockerpiller kan det ändå hjälpa, just för att man förväntar sig att bli hjälpt. Så förväntningen kan hjälpa till att ändra på hur man lär sig.

3) Ridinstruktörens påverkan på lärandet, då? Den kan hjälpa eller stjälpa! Det finns något som kallas "Pygmalioneffekten", det innebär att en instruktörs förväntning på en elevs resultat faktiskt kan innebära att eleven sporras av det, och gör stora framsteg.
Omvänt då, så kan det bli så att om en instruktör har låga förväntningar på en elev, kommer denne att känna att det inte är någon idé att prestera eftersom inte instruktören tror att man klarar av något. Denna destruktiva förväntan kallas för Golemeffekt.

Vi alla behöver känna att någon tror på oss! Den som instruerar dig har en viktig roll i att anpassa lektionerna så att uppgifterna blir rimliga och genomförbara för dig och hästen, oavsett
vilken nivå du rider på.

Vill du lära dig mer om pedagogik? Antingen som ridelev för att du ska få ut mer av dina lektioner, eller om du är instruktör och vill utveckla dig själv och din undervisning ytterligare?

Boken "Lära in, lära ut - ridpedagogikens psykologi" kan du köpa direkt via mig: sätt in 275 kr plus porto 85 kr = 360 kr på bg 653-4820 eller swisch 123-2325777 så skickar jag bums en bok till dig! Skriv namn och adress!

12/04/2026

Söndagsinspiration!

Idag byggde Anette och jag bomövningar som passar både till tömkörning och ridning. Riktigt kluriga och roliga "figurer" som inbjuder till mängder av olika vägar. Fantasin sätter gränserna!

Helgen har bjudit på fina och roliga ridlektioner och igår hade jag kurs här hemma - så roligt och givande

06/04/2026

Måndagsfunderingen!
Idag tänkte jag dela med mig av "världens enklaste ridövning", som ger så mycket!

Att rida alla ridvägar du kan komma på i skritt, och utnyttja hela ridbanan är oftast underskattat, men jag tycker det en mycket värdefull del av träningen.

Fördelarna med att rida i skritt är att det bygger grundstyrka och balans, hästen hinner använda hela kroppen korrekt. Det stärker hästen utan stress.

Eftersom tempot är lugnt kan du finjustera dig själv och dina hjälper och din sits. Hästen får tid att förstå vad du vill. Ni får chans att ha en dialog, dvs du frågar; kan du utföra det här? Hästen svarar ja eller nej, på din fråga och du kan antingen vara nöjd med att ni förstod varandra, eller så får du tänka om och ställa frågan på ett annorlunda sätt, så hästen och du får en dialog. Om du inte gör om och gör rätt, är risken att er kommunikation i stället blir en monolog..

Det finns flera fördelar med att rida alla ridvägar på banan. Jag brukar säga att även om man aldrig tänker rida ett dressyrprogram, så genom att ha ett bestämt mål - en klar tanke med det jag sysslar med - blir jag mer fokuserad, mer närvarande, det finns en mening med att jag rider "runt, runt". För hästen tror jag att "tydligheten" gör att tillvaron på banan blir mer meningsfull och begriplig.
När ni varierar vägarna behöver både du och hästen vara uppmärksamma och fokuserade, vilket stärker er gemensamma känsla i ridningen.

När ni rider olika vägar som volter, serpentiner och diagonaler får både du och hästen möjlighet att förstå varandra bättre. Hjälperna blir mjukare och mer nyanserade, och ni hittar ett gemensamt flyt.

Olika linjer kräver olika grad av böjning och rakriktning, vilket utvecklar hästens kroppskontroll och balans. (och din med!) Genom att du hela tiden växlar mellan höger- och vänstersvängar och däremellan rakriktar hästen undviker du att hästen blir sned eller starkare i ena sidan. Du hinner i lugn och ro känna efter hur svängarna känns i hästen, och kan justera dig själv - kanske satt du lite snett i högersvängen? Vart tittade du när du skulle rida snett igenom? Håller du mer i en tygel?

Kort sagt; här bygger du grunden till all annan träning i andra gångarter! Du får mer kvalitet i ridpasset utan att behöva öka tempot eller intensiteten.

Bilderna visar min nyharvade ridbana, som alltid uppmanar mig till att se till att rida fina ridvägar så det blir lättare sen till traven och galoppen! Bild två har jag börjat få till ett mönster! (Tyvärr har jag inte lyckats få till ett möte mellan rådjuren, grannens katt och haren - alla de slarvar något så förskräckligt med ridvägarna - promenerar hit och dit och har ingen som helst estetisk förmåga!! ) ;-D

Lycka till med er träning!

17/09/2025

Vad tränar vi till/för, eller "ett med hästen"!

Dagens tema är den för mig kanske, den största anledningen till vad vi tränar när vi rider : känslan av att "när som helst kunna göra vad som helst " i harmoni och samklang = vara "ett med sin häst."

Att träna tillsammans med min häst är att finslipa detaljer i den ömsesidiga kommunikationen; att kunna ta emot rörelsen från hästen, tolka den i min egen kropp, föra tillbaka rörelsen till hästen kanske med en önskan om en liten justering (eller inte) och sen ta emot en ny rörelse, tolka, ge tillbaka. En ömsesidig dans där vi läser varandras kroppsspråk, intention och vi får samklang.

När jag vill föreslå en förändring av rörelsen behöver jag ha klart för mig hur jag ska använda min kropp och vad jag vill i stället: vart ska vi? Vilken känsla vill jag förmedla? Hur behöver jag forma min kropp för att visa vad jag vill? Jag behöver alltså ha en klar tanke med vad jag ska göra - bilden inuti mitt huvud av rörelsen ska finnas direkt när jag tänker på den, och jag behöver ha tränat in rörelsen både utan häst och med häst med början i skritt för att skapa förståelsen av rörelsen.

Att ha slipat på detaljer i balans, koordination och förståelse - ja då kan detta hända: plötsligt gör man något man aldrig har gjort förut och det går alldeles utmärkt! !

Som i denna film då Jenny och hennes fina lippizaner Nappe kommer galopperandes och jag säger: "rid in och gör saxen" och trots att de aldrig förut har gjort saxen i galopp med byten, så funkar det alldeles utmärkt just för att de tränat balans, koordination och kommunikation!