01/04/2026
Loggbok 1 april 2026
Intressanta åsikter från Gabor Maté, kanadensisk läkare, föreläsare och författare som gjort sig världsberömd för sina teorier om sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa, i DN idag 1/4-2026
--
"Kan vi bli sjuka av att säga ja till allt och alla?
Ja, enligt Gabor Maté, vars bok ”När kroppen säger nej” nyligen släppts på svenska.
Den kanadensiske läkaren hävdar att förtryckta känslor, inte minst ilska, kan få konsekvenser för vår fysiska hälsa.
Ett första steg till läkning av både fysisk och psykisk smärta kan vara att ställa sig själv en fråga. Nämligen den om var i ditt liv du inte säger nej.
Det menar Gabor Maté, kanadensisk läkare, föreläsare och författare som gjort sig världsberömd för sina teorier om sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa.
– Var i ditt liv finns ett nej som du vill uttrycka, men ändå inte gör det? För att du är rädd för att framstå som självisk, för att inte bli omtyckt eller vad det nu kan vara.
Den andra frågan att ställa dig är: ”vad får mitt liv för konsekvenser av att jag inte säger nej”?
Ett nej handlar om att sluta att offra sin hälsa för att behaga andra, säger Gabor Maté på ett videosamtal från hemmakontoret i Vancouver.
Vikten av att kunna säga nej och om hur det omvända – att ignorera våra känslor – skadar vår fysiska hälsa är grunden i hans bok som nyligen släppts på svenska. Att första utgåvan av ”När kroppen säger nej” (Mondial, 2025), som författaren själv påpekar, kom ut ”för över 20 år sedan”, gör den inte mindre aktuell, hävdar Maté.
Undersökandet av hur undertryckta känslor, förnekande av våra behov liksom kronisk stress och trauma sätter fysiska spår i kroppen har Gabor Maté vigt hela sitt yrkesliv åt. Ett kall som förenklat kan sammanfattas med en mening i bokens inledande kapitel: ”När vi förvägras att utveckla förmågan att säga nej, kan det sluta med att våra kroppar gör det åt oss”.
– Att förtrycka känslor skapar stress i kroppen som leder till sjukdom. Det är kroppens sätt att kommunicera vad vi har kopplat bort oss från känslomässigt, menar han.
Gabor Maté är idag över åttio år och pensionerad, men ännu aktiv med skrivande och föreläsande världen över.
Gabor Maté är idag över åttio år och pensionerad, men ännu aktiv med skrivande och föreläsande världen över.
--
Gabor Maté är i dag över åttio år och pensionerad, men ännu aktiv med skrivande och föreläsande världen över. Efter över två decennier som allmänläkare specialiserade han sig på psykisk ohälsa och har skrivit flera böcker om hur trauma, inre stress, beroende och anknytning inte bara kan påverka vårt psykiska välmående, utan även vårt fysiska.
Hans ovannämnda bok, liksom senare böcker, bygger på en holistisk övertygelse om att kropp och själ inte ska ses som separata enheter. Han menar att människan ursprungligen har en intuitiv förståelse för att kropp och själ hänger samman, men att moderniteten fört med sig en olycklig uppdelning av de två. Idén om att separera känslorna från vår fysiska kropp, menar han är ovetenskaplig och ”onaturlig”.
– Inget barn föds med känslor som är separerade från deras kroppar. Tvärtom har barnet ett mänskligt behov av att uppleva alla sina känslor – glädje, ilska, sorg, kärlek osv. Och det har även ett mänskligt behov av att få det bemött och bekräftat av sina föräldrar. Men när det behovet inte blir bemött, kopplas känslorna till smärta.
– Och för att behålla kontakten med föräldern – som barnet är beroende av för sin överlevnad – distanserar barnet sig från sina känslor. Det slutar känna för att skydda sig själv. I vuxen ålder kommer barnet att fortsätta att förtrycka sina känslor. Vilket är en överlevnadsstrategi: ett sätt att känna att man hör till, hävdar Gabor Maté.
Han menar att detta emotionella undertryckande kan ha en koppling till trauma. Det sistnämnda beskriver han som ett psykologiskt sår. En icke-läkt skada som inte handlar om själva händelsen bakom dess uppkomst, utan ”vad som händer inuti” som ett resultat av händelsen.
Definitionen om vad som utgör ett psykologiskt trauma debatteras flitigt. Nyligen bland annat i SVT:s program ”Skavlan” där Gabor Maté deltog i en diskussion kring huruvida traumabegreppet har breddats för mycket i samhällsdebatten.
Gabor Maté deltog nyligen via videolänk i SVT:s ”Skavlan” tillsammans med bland andra komikern Nisse Hallberg och Pernilla Wahlgren.
Gabor Maté deltog nyligen via videolänk i SVT:s ”Skavlan” tillsammans med bland andra komikern Nisse Hallberg och Pernilla Wahlgren. Foto: Annika Berglund/SVT
--
Enligt Maté har många människor sedan barndomen fått lära sig att vissa känslor inte är önskvärda. Denna emotionella anpassning – undertryckandet, prioriteringen av andras behov före sina egna och oförmågan att säga nej – menar han, leder till långvarig aktivering av kroppens stressystem. En process som i sin tur kan påverkar vårt immunförsvar och vårt nervsystem, enligt Maté.
Han menar bland annat att kronisk utsöndring av stresshormon som kortisol kan leda till ihållande inflammationer och autoimmuna sjukdomar. I boken tar han upp flera medicinska tillstånd som han hävdar ofta har en direkt koppling till ovan. Däribland IBS, ulcerös kolit, cancer och ALS. En hållning som inom andra delar av expertisen anses vara kontroversiell
– Jag önskar att fler läkare insåg det här sammanhanget. Att de, innan de ger en patient med exempelvis reumatism ett antiinflammatoriskt läkemedel, frågar denne om dennes livssituation. Och om vilken stress denne upplever i livet. Och inom vilka områden denne inte säger nej. Det handlar inte om att förkasta västerländsk medicin, utan om att addera en medvetenhet kring kopplingen mellan kropp och själ. Därifrån kan en djupare läkning ta vid. Ofta utan läkemedel.
Fakta.Gabor Maté
Född: 1944 i Budapest.
Bor: Vancouver, Kanada.
Gör: Läkare, författare och föredragshållare specialiserad på trauma, stress, beroende och anknytning.
Aktuell: Hans bok ”När kroppen säger nej” har nyligen kommit ut på svenska.
Om sjukdom hänger ihop med ett förtryckande av känslor, alltså sådant som människan själv till viss mån kan kontrollera, bär hen då också ansvar för sin egen sjukdom? Eller är det våra föräldrar som bär ansvaret? De som la grunden till det emotionella förtrycket redan i vår barndom. Om så och oavsett vilket, rymmer det påståendet inte ett visst skuldbeläggande? Nej, menar Gabor Maté och tar sig själv som exempel. Han berättar om hur han under många år betedde sig som förälder:
– Jag var en arbetsnarkoman som inte var emotionellt tillgänglig för mina barn. Inte för att jag inte älskade dem, utan för att jag var för upptagen av att bevisa världen hur viktig jag var. Och varför gjorde jag det? Jo, för budskapet jag fick i min barndom var att jag inte var viktig. Familjens emotionella system är en process över generationer där känslor förs över från förälder till barn.
– Ja, problemet kommer via föräldern, men det är inte orsakat av föräldern. Så det handlar varken om skuldbeläggande eller om misslyckande här. Det handlar om att få en förståelse och skapa medkänsla för alla inblandade.
Enligt Maté har många människor sedan barndomen fått lära sig att vissa känslor inte är önskvärda.
Enligt Maté har många människor sedan barndomen fått lära sig att vissa känslor inte är önskvärda. Foto: Alamy
Om förtryckta känslor är roten till fysiskt lidande och sjukdom, hur hittar vi då vägen till läkning? Enligt Maté genom att utveckla emotionell kompetens. Detta beskriver han som en förmåga att stå i en ansvarsfull, icke-uppoffrande och icke-självskadande relation till vår omgivning.
För att göra vägen till emotionell kompetens mer tillgänglig så avslutas boken med kapitlet ”Läkningens sju A:an”. Under de sju rubrikerna ”Acceptans”, ”Att vara medveten”, ”Att bli arg”, ”Autonomi”, ”Anknytning,”, ”Att hävda sig själv” och ”Att bekräfta” ges konkreta tips på vägen till läkning.
Innan vi avslutar återvänder vi till intervjuns början och till kärnan i Gabor Matés bok. Nämligen till var i livet vi inte säger nej. Och vad det i sin tur får för konsekvenser. För att utforska det gäller det att ställa sig rätt frågor, menar Gabor Maté:
– Vilken historia berättar du för dig själv om anledningen till att du inte säger nej? Och vem skulle du vara om du inte trodde på den historien?"
--
Text: Sofia Edgren
Ur: DN idag 1 april 2026
--
GMA kommentar:
Självklart är detta inga nyheter, men det är viktigt att åter och åter poängtera hur de "sjuka" systemen i vårt samhälle bidrar till att skapa sjuka människor.
--
Eftersom jag själv jobbat med hälso-baserade kurser i flera decennier och mött många människor med hälsoproblem och sedan 1970-talet studerat diverse texter om relationerna mellan psyke och kropp för att just ta reda på vad som kan hjälpa
känns det alltid skönt att se hur problematiken och några dess möjliga lösningsförslag aktualiseras.
--
Ja - vi VILL verkligen "ta tag" i detta problemfält, men har å andra sidan andra drivkrafter som i stället rör oss i motsatt riktning. En av dessa drivkrafter är motivet att ackumulera "mycket" pengar, ett andra vår strävan efter "högre" status i gruppen/samhället, ett tredje "att bli beundrad" (som delvis hänger ihop med de föregående drivkrafterna).
--
Detta skapar ett incitament för att arbeta över de av naturen givna organiska/biologiska gränserna - vilket i sin tur förr eller senare leder till sjukdom.
Genom att i stället - som också Gabor tar upp - LYSSNA PÅ KROPPEN samt FÖLJA DE IMPULSER som kommer från kroppen till vårt jag eller medvetande - kan vi börja hantera stressfaktorn, och därmed vidmakthålla HÄLSA i så hög grad som möjligt.
--
Men, som jag tidigare pekat på, hälsan är inte helt och hållet en individuell sak eller "problem"; din hälsa, och min hälsa, hennes hälsa och hans hälsa, hänger ovillkorligen ihop med de KOLLEKTIVA MÖNSTER AV IDEAL som samhället - det vill säga: majoriteten människor i samhället - följer, ibland via lagar, ibland via kollektiva normer som ansetts som "de enda riktiga".
Därför blir något av det andra vi kan göra, att IFRÅGASÄTTA KOLLEKTIVA NORMER för "uppförande", normer för vad som är "normalt" i ett arbetsliv (exempelvis i termer av antalet timmar per dag på ett visst arbete X eller Y), och normer för hur vi skall äta, dricka, sova, hur vi skall roa oss, hur vi skall hantera konflikter, och så vidare.
--
Alla dessa nuvarande ideal kan alltså få ett frågetecken efter sig; det finns en möjlighet att skapa förändring som är positiv för hälsan, individuellt och kollektivt.
Man kan säga att all egentlig förändring börjar med detta frågetecken: "Om jag i stället skulle...?" "Om vi i stället skulle...?"
"Vad skulle det kunna innebära i form av positivt resultat?" "Hur skulle den förändringen kunna gynna gruppen/kollektivet/arbetsplatsen/företaget/institutionen/samhället?"
--
Sammanfattningsvis är HÄLSAN något som kommer allt mer i centrum idag och framöver, inte minst vittnar det massiva bruket av smärtstillande medel, lugnande medel, sömninitierande medel och uppiggande medel om just detta.
Vi behöver alltså ett lika "massivt" uppvaknande ur detta medvetenhets-slummer, en ökad klarhet i tanken och en mer definitiv beslutsförmåga att kunna såväl JA som NEJ till olika situationer, om kroppen signalerar till oss "gör det" respektive "gör det inte".
Men kroppen signalerar så mycket mer: Den berättar när det är dags att äta, dags att dricka, dags att vila, dags att sova, dags att röra på sig, dags att träna, dags att gråta och dags att skratta.
Kroppen är alltså en av våra främsta lärare - om oss själva, och detta till vårt eget absoluta gagn.
--
/GMA 1 april 2026.
--
Den kanadensiske läkaren Gabor Maté hävdar att förtryckta känslor, inte minst ilska, kan få konsekvenser för vår fysiska hälsa.
