13/08/2018
Jag har djupintervjuat närmare fyrtio personer, intervjuat och samtalat med ytterligare 30 som berättat hur det varit att börja och försöka sluta. Här kommer en längre berättelse om en 42-årig man får abstinenschock efter hamburgerlunchen.
-------------------------
Det är stressigt på förmiddagen och jag hinner inte äta lunch med de andra. Jag tar bilen till Jägersro centrum. Där hetsäter jag en hamburgermeny på parkeringsplatsen, eftersom jag skulle vara tillbaka på jobbet inom tre minuter. Pulsen är minst 180. Jag tar upp snusburken som är slut. Jag får obehagliga tankar om eftermiddagen. Jag ska ju tillbaka till jobbet och kan inte sitta stilla utan snus. Tänk om jag svimmar. Vet inte vad som kommer hända, tänk om jag börjar lipa, flippa ut, bete mig som en påverkad. På bank går det inte att bete sig hur som helst.
Jag slutar över en dag. Sedan fortsätter jag med nikotintuggummi. Första dygnet är det fritt antal, men sedan har jag ett schema för hur många jag får ta. Jag tar en i bilen till jobbet, som spottas ut på parkeringsplasten. Mot slutet byter jag ut till vanligt tuggummi. Det tar ett par tre veckor att fasa ut helt.
Min snusarkompis blir stött och avundsjuk när jag slutar. Han blir så ledsen och besviken, som en desperat tjackpundare. Vi var ”Röda lacket” och jag lämnade vår gemenskap, vår relation, vi haft i 30 år. Hur kan du sluta snusa, frågar han? Han känner sig förrådd. Han tycker han är ensam kvar på jordklotet som snusar. Responsen från folk i min omgivning är uppmuntrande, men inte från honom.
En tidigare flickvän hade synpunkter på mitt snusande. Då sade jag att det är jag som snusar och inte du. Min mamma har också tjatat, – Ska du verkligen hålla på med det där? Jag skiter i vad hon säger. Jag berättar inte för min omgivning på grund av risken att fallera. Det är svårare att försöka igen om jag misslyckas. Istället vill jag uppnå den överraskande effekten och kunna säga att jag inte har snusat på två veckor. Jag tänkte inte på hälsotermer när jag slutade snusa. Det gjorde jag med rökning. Jag är indoktrinerad av media att rökning är av ondo. Mitt motiv att sluta var istället att bevisa för mig själv att jag var herre, inte Swedish Match.
Det är inga problem att sluta snusa. Jag är siffernörd och sätter upp mål om antal dagar och timmar. Att tävla med mig själv driver mig att fortsätta, fler timmar, fler dagar. Det är som att köra bil fler kilometer nästa sträcka innan jag stannar för att kissa igen.
SLUT