Lärande mötesplats/Caroline Wiking

”Skav är inte farligt. Det farliga är när skavet får flytta in, möblera om och bli kultur.”

Den meningen inleder kapitel 14 i Det är inte chefens ansvar.

För skav på en arbetsplats börjar ofta i det lilla. Någon svarar kort. Någon håller inte det den har lovat. Någon tar över och någon annan drar sig undan.

Inget av det behöver vara en stor konflikt. Allt behöver inte heller automatiskt bli en fråga för chefen att lösa.

Men vad händer om ingen säger något?

Skav är lite som den där lilla stenen i skon. Först märks den knappt. Sedan ligger den kvar och nöter tills vi börjar anpassa hela vårt sätt att gå efter den.

Det är inte skavet som är det farliga. Det är när vi vänjer oss, låter det upprepas och till slt börjar kalla det för vår arbetsplatskultur.

Vad skaver hos er just nu som ni skulle behöva prata om innan det hinner flytta in och möblera om?

I boken fördjupar jag resonemanget om medarbetarskap, ansvarskultur och hur vi kan lägga rätt ansvar på rätt plats.

Boken finns att beställa via länken i min profil. 📕 Eller skriv "bok" så kommer länken direkt till dig.

När allt som skaver på en arbetsplats hamnar i samma hög blir både ledarskapet och medarbetarskapet otydligt.

Chefen har ansvar för riktning, ramar, förutsättningar och uppföljning.

Medarbetaren har ansvar för sitt bemötande, sin kommunikation, sitt samarbete och hur man förhåller sig till fattade beslut.

Organisationen har ansvar för att skapa rimliga strukturer, resurser, mandat och prioriteringar.

Delat ansvar betyder alltså inte otydligt ansvar. Vi behöver veta vem som äger vad, var vi behöver samspela och när något behöver lyftas vidare.

Rätt ansvar på rätt plats.

Spara gärna karusellen till nästa APT. I Det är inte chefens ansvar fördjupar jag hela resonemanget. Boken finns via länken i min profil eller så tar du den härifrån direkt: https://webshop.publit.com/webshop/6219 📕

Vilken av de tre nivåerna skulle behöva bli tydligare på din arbetsplats?

Jag har inte skrivit den här boken för att avgöra vem som har mest fel på våra arbetsplatser.

Chefen eller medarbetarna.

Jag har skrivit den för att jag vill sätta igång bättre samtal om ansvar. Samtal där chefen får äga sitt ansvar, medarbetaren sitt och organisationen sitt. Där vi kan se vår egen del utan att omedelbart fastna i skuld, försvar eller peka på någon annan.

För en ansvarskultur byggs inte av att en person bär allt.

Den byggs när fler kliver fram som aktörer och ser vad de faktiskt kan bidra med och påverka.

Det här är fem saker jag hoppas att Det är inte chefens ansvar ska sätta igång.

Vilket samtal skulle ni behöva börja med på din arbetsplats?

Spara gärna karusellen till nästa arbetsplatssamtal. Boken finns via länken i min profil eller så tar du den direkt härifrån:https://webshop.publit.com/webshop/6219 📕

Den kom! 📕✨

Det är lite märkligt att hålla något i handen som så länge bara har varit ett dokument, hundra korrigeringar och en och annan mindre vänskaplig diskussion med en radbrytning.

Men nu är den här. På riktigt.

Det är inte chefens ansvar är en bok om medarbetarskap, delat ansvar och varför vi behöver varandra.

Inte en bok om att chefen ska slippa ansvar. Inte heller en bok om att lägga skuld på medarbetarna.

Det är en bok om vad som kan hända när vi börjar lägga rätt ansvar på rätt plats och fler får möjlighet att kliva fram som aktörer.

Senare idag trycker jag på publicera. Jag återkommer med länken så snart den är live. 🌟

Kanske ligger den i min brevlåda idag.

Mitt allra första provtryck av boken som jag har levt med så länge att den nästan känns som en extra familjemedlem vid det här laget 📕

En av frågorna som följer med genom hela boken är:

Vilken hållning kliver jag in med?

För vi rör oss alla mellan olika hållningar. Ingen är medarbetare i varje sekund av varje arbetsdag.

Ibland väntar vi fast vi hade kunnat agera. Ibland tar vi över sådant som någon annan egentligen behöver bära. Ibland blir vi trötta, frustrerade eller osäkra och tappar bort vår egen del i helheten.

Medarbetarskap handlar inte om perfektion. Det handlar om att upptäcka vilken rörelse jag gör.

Ser jag vad min del gör med helheten? Tar jag ansvar för mitt bemötande, min kommunikation och mitt bidrag? Och kan jag samtidigt låta bli att bära sådant som faktiskt ligger hos chefen, gruppen eller organisationen?

Det är där ansvaret behöver hamna rätt.

Så frågan är kanske inte om du är anställd eller medarbetare som person.

Frågan är:

Vilken hållning kliver du in med i den här situationen?

Och nu håller vi tummarna för att brevbäraren har med sig något alldeles extra idag… ✨