01/06/2023
Jag har haft det hedersamma uppdraget att få ha adepter från ProCivitas mentorsprogram, sedan 10 år tillbaka.
I varje nytt samtal har jag använt metaforen om motorvägen, därför att det eventuellt är så vi tänker oss livet när vi har det framför oss:
Tänk dig att du ska köra mellan Helsingborg - Stockholm.
Du ställer in GPS och väljer den närmaste vägen och det står att resan tar 5 timmar och 47 minuter. Du lägger på 13 minuter för tankning och en kaffe, men räknar annars med att trafiken flyter och det finns en ledig p-plats väl framme.
E4 i sig är ingen upplevelserik upplevelse, det är mest bara trädkantad skog.
Jönköping är första stället där du behöver ta beslut huruvida du ska hålla höger eller fortsätta rakt fram men kommer då istället till Göteborg och dit ville du ju inte.
Det finns några avfarter längs vägen men du håller utkik efter de gröna skyltarna och om allt går som det ska (det gör det sällan, alltid är det något vägarbete) så är du framme ungefär efter 6 timmar.
Jaha.
Det var det.
Då var du i Stockholm.
Annars finns det andra alternativ att ta sig dit.
Hälsa på en kompis du inte sett på länge som flyttade till Markaryd efter att ni slutat 7:an.
Ta en sväng österut mot IKEA-muséet i Älmhult och fortsätt på landsvägarna upp mot Gränna och köp dig en polkagris.
Stanna till i Linköping och gå i de gamla stadskvarteren en stund.
Googla efter vandrarhem och ta en övernattning och se vilka andra gäster som bor där just den natten.
Prata med dem och ha goa samtal på kvällskvisten innan du fortsätter resan.
Kanske håller du av misstag ändå vänster i Jönköping och styr kosan mot Göteborg, men undrar nyfiket hur det är där och bestämmer dig för att inte göra en U-sväng utan programmerar om GPS så du slipper tjatandet om att vända.
Om resan till Stockholm tar 5 timmar och 47 minuter, 6 timmar och 30 minuter eller en och en halv dag kanske inte spelar så stor roll? Om resan ens slutar i Stockholm, vilket du bestämde dig för när du började planera, kanske heller inte är hela världen?
Denna 58-åring har kört många omvägar.
Men visst är det konstigt, de omvägarna har alltid lett mig helt rätt på något sätt ändå.
(Till exempel hade jag ingen plan att jobba med pilates, bli reseledare eller föreläsare - jag jobbade ju som flygvärdinna.
Fram tills en skada satte stopp. En trafikolycka där trafiken stod stilla så att säga. Men vilken tur att det fanns avfarter som var fria.)
