20/08/2012
Orsaken till att Hagforshem river husen i Hagfors kommun
Dom river på grund av att få ihop till Pensionerna i kommunen!
Kommunen har tagit bort lägenheter sedan 1990-talet och rivningarna fortsätter på samma sätt som en katt som jagar sin egen svans.
Det näst senaste rivningspaketet eliminerade 150 lägenheter från jordens yta, men förhoppningarna om att uppnå bostadsbalans visade sig lika fåfänga som alltid. Nu i juni kom nästa ”chockbesked” om att ytterligare 160 lägenheter måste försvinna de närmsta åren.
Efterkrigstiden håller på att köras baklänges i stora delar av Sverige och Värmland. Under rekordåren på 1960-talet var inflyttningen stark i bruksorterna, och i Hagfors byggde man hundra lägenheter om året. Det höga bostadsbyggandet möjliggjordes av att AP-fonderna just fylldes på av en ung befolkning med höga löner och hög sysselsättning. Nu när pensionerna ska betalas ut består säkerheterna av hyreshus som behöver rivas i en uppdriven takt.
I mitten av 1970-talet fanns det fortfarande 2500 anställda på bruket, men det som väntade sedan var ingen vanlig lågkonjunktur – det var mycket värre. Hagfors överlevde den första stålkrisen, men någon tillväxt existerade inte längre. I början av 1990-talet blev krisen akut igen, och nu tvingades de nya österrikiska ägarna till omfattande nedskärningar som har påverkat Hagfors ända sedan dess. Stig Olsson, som var ordförande i Metallklubben, såg vad som hände när han intervjuades av Dagens Nyheter: ” Det är en tragedi, särskilt för den yngre arbetskraften, men vi har inga stora förhoppningar om draghjälp från riksdag eller regering...”
Tjugo år senare tyder allt på att den stora industrikrisen i början av 1990-talet blev början till slutet för många svenska samhällen. Ända sedan dess har det skapats ytterst få arbetstillfällen i bruksbygderna och idag kan man se hela resultatet av utvecklingen. Befolkningspyramiderna för kommuner som Hagfors, Munkfors, Karlskoga eller Torsby är spegelbilder av varandra och de sista decennierna har befolkningen i tjugo- och trettioårsåldern halverats. Eftersom den sista stora gruppen som fick jobb kom in på arbetsmarknaden strax innan 1975 kommer pensionsavgångarna att öka de närmsta åren. Var den nya arbetskraften ska komma ifrån finns det ingen som har en aning om.
De tomma lägenheterna är en logisk effekt av den långa trenden. Befolkningen blir oavbrutet äldre, vilket gör att utbudet av hyreslägenheter och småhus ständigt ökar. Priset på en villa i Hagfors ligger på knappt 400 000 kronor, vilket skapat en hopplös konkurrenssituation för allmännyttan. Man har hamnat i ett skruvstäd, och till stora kostnader tvingas man göra sig av med några hyreshus varje år.
När man rör sig bland resterna av miljonprogramshusen, folkparken, Värmullsbacken och det nedlagda sjukhuset i Hagfors får man en känsla av att utvecklingen är oåterkallelig. Hoppet om att situationen skulle förändras är minimalt, för de allt tommare och åldrande samhällena har blivit oattraktiva att stanna i. Eftersom det inte går att tvinga någon att bo kvar fortsätter flykten mot Karlstad, där det åtminstone finns ett hockeylag i Elitserien fortfarande.