Jenny Wallentin - Utbildare, inspiratör och handledare

19/08/2024

Vad är tid egentligen i förändringsarbete?

Vem bestämmer hur lång tid någonting ska ta? Eller när någonting ska ske?

"det kommer ta tid. Du kan inte vänta resultat på en gång, det måste du förstå"

Men vad är tid egentligen?

Är det inte processen som är det viktiga, rörelsen framåt oavsett hur lång tid det tar i realiteten som är det viktiga!?

ÄVEN SNIGELFART ÄR FART FRAMÅT - Sa en vän till mig när jag tyckte att ingenting hände.... Eller hände saker gjorde det MEN det tog sån tid tyckte jag. Och den frasen bar jag med mig länge att även snigelfart är fart framåt för med hjälp av min vän kunde jag se rörelsen framåt, stegen var inte stora men de fanns där.... Det rörde på sig... Och det är det som räknas.

Inte så lång tid något tar för det kan vi aldrig veta för förändring är en process utan tid, det handlar om rörelse mot någonting annat än det som var.

Ibland rör vi oss bakåt, står och stampar, det ingår också i processen.

Visst är det då lite fascinerande att vi ofta i våra mål med klienter/brukare/elever sätter upp tidsmål när något ska vara "färdigt" /uppnått istället för att sätta upp datum för att följa upp hur långt man kommit i sin rörelse mot det man vill....

Bara en tanke så här på kvällskvisten 😊

Och vill ni reflektera mer över detta så kom gärna på min konstutställning den 5-6/10 i Vänersborg som har just temat en resa genom tidens förändring.
Abstrakt konst tillsammans med reflektioner kring förändring, tid och livet.

Välkomna!

11/08/2024

Men sen då?????

I snart 30 år har jag på ett eller annat sätt arbetat inom socialt arbete.

Jag har mött människor som velat göra förändringar i sina liv, fått vara medföljare en liten bit på vägen.

Jag har sett livsförändringar ske, mål har uppnåtts och nöjdheten är stor bland alla inblandade.
Förändringen är uppnådd, det kan vara ett jobb för en långtidsarbetslös, ett hem för den bostadslöse, nykterhet för en annan, bättre mående för något, ett uppehållstillstånd för den som varit på flykt - oavsett så är glädjen stor när känslan av målet är uppnått. Eufori över att nu börjar det nya livet, som ska bli så bra!

Men häromdagen fick jag mig ytterligare en tankeställare. Är det så självklart att målet som man så länge strävat efter ger den där glädjen som man så länge längtat efter?

Jag mötte en individ som efter många år i asyl äntligen fått uppehållstillstånd och denne var lycklig över detta. Två veckor senare när vi möttes igen kom kommentaren "Jenny, jag önskar ibland att jag inte fått uppehållstillståndet för nu är livet fyllt med 1000 nya problem. Innan hade jag ett, ska jag få stanna? Nu är allt ett problem, vart ska jag bo, hur pengar, jobb, osv?"

Detta fick mig att tänka till - hur förbereder vi de vi möter för" livet " som kommer efter livsförändringen, beslutet, målet med kämpandet så övergången blir lättare, mer hanterbar?

För det som kanske är så självklart för oss som medföljare är inte för de vi möter.

Liknade berättelser jag hört från individer som levt i hemlöshet en längre tid när de fått en egen bostad - hur gör jag nu? Hur lever jag utifrån en fast punkt i livet?
Det blev så ensamt. Eller man ser inte nyttan i att bryta ett missbruk för man vet inte hur man kan leva istället för man kan inget annat.

Så vad händer sen målet är uppnått?
Hur kan vi i socialt arbete tänka till och arbeta preventivt så när den goda förändringen sker är man som individ rustad för det nya livet - det är värt att tänka på!

För vad händer sen?

03/08/2024

31/05/2024

Tid - Tålamod, Tolerens & Tydligthet

De tre T:na som framgångsfaktor i förändringsarbete med relationen som verktyg.

När vi som professionella samtalspartners, socialarbetare våga låta tiden verka tillsammans med att vi har ett stort mått av tålamod men framförallt Tolerens för saker inte går den spikraka vägen direkt.

Utan att vi förstår att genom vårt tålamod och tydlighet är med och skapar små spår i sanden som längs vägen kan bli större och större fotspår att följa.
Stigen blir en väg.
Riktningen blir tydlig.

Hjälpfönstret är öppnare oftare och oftare.

Våra ord blir frö som börjar gro och växer allt eftersom.

Tolerensen och i samtalet se på både bra och mindre bra. Inte tillåta allt tokigt men ha tålamod att vissa saker behöver ske för att förståelse ska landa in och önskar om förändring innifrån kommer OCH då är vårt tålamod än viktigare i att tiden och skapandet av en aktiv tid kommer vara nyckeln till hållbara justeringar.

Även snigelfart är en fart framåt.

Tid, Tålamod, Tolerensen och Tydlighet
Att Stå kvar i värme och kärlek.
__________________________________________

Jag har det senaste året fått uppleva att mitt tålamod prövats. Min tolerens ifrågasatts. Tydligheter som inte har uppskattas men jag har stått kvar över tid. Trott på att relationen som verktyg utan konfrontation men genom ömsesidig respekt.

Gång på gång har jag det senaste året fått se resultat av de 4 T:na. Individer har kommit själva till insikt, velat få stöd, vill skapa förändring, fått förståelse - allt genom att vi mött dem med tålamod och tolerens och låtit tiden gå.

Känslan när vändpunkten sker är otrolig, även om steget är litet så är steget taget.

Och det är värt väntan!
Jag är glad att jag vågade hålla ut, hade tålamod och tolerens.

22/05/2024

Jag väljer att dela detta inlägg än en gång men denna gången från perspektivet av ledarskap och medarbetarskap.

Vad händer när vi inte ser våra medarbetare?

Och var händer när vi ser varandra?

Det är ju allmänmänskligt att få bli sedd, hörd och förstådd annars så förtvinar vi till slt och blir robotar utan egen kraft och vilja.

Så jag vill idag lyfta fram vikten av att vara en lyhörd och seende ledare och chef likt jag i inlägget beskrev vikten av att se de individer vi arbetar med professionellt så behöver vi som är i ledande positioner se våra medarbetar. Men också lyfta fram att våra ledare och chefer behöver se oss.

Annars blir allt bara tomt till slt och utan energi.

Se, hör och förstå! - nyckeln till framgång och effektivitet.

För många år sedan när jag hade förmånen att arbeta med dövblindfödda barn blev jag introducerad till citatet:

"Det värsta är inte att inte se eller höra. Det värsta är att inte bli sedd, hörd och förstådd".

Det är ett citat som jag burit med mig under de 20 åren som gått sedan dess.

I mina utbildningar om kommunikation och bemötande i socialt arbete, mest inom området funktionshinder, har jag betonat Hur viktigt det är att vi som professionella skapar förutsättningar för att se, höra och förstå dem vi möter så det skapar en grund för samarbete och utveckling.

I veckan blev det tydligt hur allmänmänskligt det är att få bli sedd, hörd och förstådd oavsett vem vi är, vilken livsituation vi lever i, oavsett vilka förutsättningar vi har.
Kanske självklart men lätt att glömma bort.

Jag har de senaste veckorna, i mitt arbete inom en ideell organisation som verkar för socialt utsatta, mött flera enskilda individer som efter våra korta samtal avslutat med "Tack för att du lyssnat, tack för att du ville lyssna."

Enskilda individer som lever i utsatthet av olika slag, som möter professionella dagligen av olika anledning, som upplever att de inte känner sig trodda, betrodda eller förstådda men ändock behöver möta dessa professioner för att klara sitt uppehälle, ekonomiskt stöd, vardag, mående osv.

Reflektionen som då väcktes i mig var : hur kan det bli så - att flera av dem inte känner sig lyssnade på i sina vardagliga kontakter med professionella?

Vi möter samma människor.
Vi är alla socialarbetare.
Är det inramningen av vilken organisation vi är?
Syftet med våra möten?
Vilken retorik vi formas in i beroende på grunduppdrag så som utredande, beslutande, hjälpande, samtal?

Hur kan vi skapa förutsättningar för goda möten där de vi möter känner sig mer sedda, lyssnade på så den där goda grunden för samarbetsalliansen uppstår oavsett vilket grunduppdrag vi har?

Eller går det ens när vissa uppdrag alltid kommer vara utredande, beslutande eller kontrollerande?

Har idag inga svar men där avslutade jag min arbetetsvecka. I tacksamhet att fått möta medmänniskor som känt sig sedda och lyssnade på bara genom att jag funnits där en liten stund i deras liv.

18/09/2023

Idag kom affischerna till min utställning upp utanför vår Atelje. 🥰

01/09/2023

För många år sedan när jag hade förmånen att arbeta med dövblindfödda barn blev jag introducerad till citatet:

"Det värsta är inte att inte se eller höra. Det värsta är att inte bli sedd, hörd och förstådd".

Det är ett citat som jag burit med mig under de 20 åren som gått sedan dess.

I mina utbildningar om kommunikation och bemötande i socialt arbete, mest inom området funktionshinder, har jag betonat Hur viktigt det är att vi som professionella skapar förutsättningar för att se, höra och förstå dem vi möter så det skapar en grund för samarbete och utveckling.

I veckan blev det tydligt hur allmänmänskligt det är att få bli sedd, hörd och förstådd oavsett vem vi är, vilken livsituation vi lever i, oavsett vilka förutsättningar vi har.
Kanske självklart men lätt att glömma bort.

Jag har de senaste veckorna, i mitt arbete inom en ideell organisation som verkar för socialt utsatta, mött flera enskilda individer som efter våra korta samtal avslutat med "Tack för att du lyssnat, tack för att du ville lyssna."

Enskilda individer som lever i utsatthet av olika slag, som möter professionella dagligen av olika anledning, som upplever att de inte känner sig trodda, betrodda eller förstådda men ändock behöver möta dessa professioner för att klara sitt uppehälle, ekonomiskt stöd, vardag, mående osv.

Reflektionen som då väcktes i mig var : hur kan det bli så - att flera av dem inte känner sig lyssnade på i sina vardagliga kontakter med professionella?

Vi möter samma människor.
Vi är alla socialarbetare.
Är det inramningen av vilken organisation vi är?
Syftet med våra möten?
Vilken retorik vi formas in i beroende på grunduppdrag så som utredande, beslutande, hjälpande, samtal?

Hur kan vi skapa förutsättningar för goda möten där de vi möter känner sig mer sedda, lyssnade på så den där goda grunden för samarbetsalliansen uppstår oavsett vilket grunduppdrag vi har?

Eller går det ens när vissa uppdrag alltid kommer vara utredande, beslutande eller kontrollerande?

Har idag inga svar men där avslutade jag min arbetetsvecka. I tacksamhet att fått möta medmänniskor som känt sig sedda och lyssnade på bara genom att jag funnits där en liten stund i deras liv.

06/10/2022

Barn med funktionsnedsättning löper högre risk än andra barn att utsättas för våld. Mest sårbara är barn som har psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar.

Alla samtal med barn inom vård och omsorg kan komma att handla om våld, därför behöver du som möter barn i din yrkesroll vara förberedd på det. Särskilt barn med funktionsnedsättning kan ha särskilda behov att ta hänsyn till inför och under ett samtal.

Nu finns ett nytt material med fakta om våldsutsattheten, stöd till personalen, underlag för utvecklingsarbetet och samlad information om socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och tandvårdens ansvar inom området.

👉 https://www.socialstyrelsen.se/aktuellt/vald-mot-barn-med-funktionsnedsattning/

*personen på bilden har ingen koppling till ämnet

17/03/2022

Vill du träffa en forskare och svara på frågor?

Barn har rätt att få komma till tals och bli lyssnade på när de söker stöd enligt LSS. Vi vill träffa dig och en av dina föräldrar och ställa frågor. Frågorna handlar om vad du tycker och hur du vill ha det när du träffar en LSS-handläggare.
Vi vill gärna träffa dig som är
• barn och inte fyllt 18 år
• föräldrar till barn under 18 år
Vi kommer att prata med alla barn med hjälp av samtalsmatta och bilder.
Vi bestämmer tillsammans var och när vi träffas. Det kan vara hemma hos dig, på din skola eller någon annanstans som du och din förälder vill.
Studien är godkänd av etisk prövningsnämnd.
Vill ni veta mer är ni välkomna att mejla eller ringa någon av oss.
Detta är vi som är forskare och vi jobbar på Högskolan Väst.


Elisabet Björquist, Stina Persson och Martin Molin
[email protected] ,[email protected] [email protected]
0520–223772, 0520–223779, 0520–223746

Vill ni veta mer om projektet läs här:
https://www.hv.se/forskning/forskningsprojekt/barn-och-ungdomar/barns-delaktighet-i-utredningssamtal-om-stodinsatser-enligt-lss/

23/04/2021

I denna rapport presenterar vi resultat från en undersökning av sambandet mellan skolbarns fysisk aktivitet och deras rapporterade psykiska hälsa.

12/04/2021

Här står jag och klyver ved i sakta mak.

Perfekt reflektionstid - reflektion över samverkan i praktiken vad dagens reflektion.
För vem gör vi det, hur gör vi det och varför?

Jag kan inte låta förundras hur något som på pappret ska vara något så framgångsrikt för den som samverkan/tvärproffesionellt team sker för kan i praktiken bli så svårt.

Tanken om ett helhetstänk, så klok, så god, så fruktbar. Olikheterna i kunskaperna som tillsammans bildar en helhet av behov, stöd och struktur.

Men hur ser det ut i praktiken?
Har idag fått erfara ett par av samverkans svårigheter : Kommunikation mellan professioner och heraki. Hur det kan låsa sig och inte komma framåt i processen.

Det blev som en vedkubb när kvisten fastnar i klyven och kommer varken framåt eller bakåt. Man kan inte fortsätta klyva för det bara står och maler. Man kommer inte heller bakåt för den sitter fast. Det blir stopp och styrka måste användas för att komma vidare.

Samverkan - himmel eller he***te som B. Danemark skriver.

Vad är era tankar om en god samverkan och hur får man ut det bästa av det?