Genritsu Dojo

14/10/2026

https://www.facebook.com/share/p/1JAoLBddjr/

Takamatsu Tosh*tsugu 高松 寿嗣
La famiglia Takamatsu era originaria di Matsugashima in Ise. Il padre di Takamatsu si chiamava Takamatsu Yasaburo ed aveva una fabbrica di fiammiferi in Kobe.
Sembra che la famiglia di Takamatsu sia stata collegata al Tempio Amatsu dove ricevette per mano di Fujiwara Toshihiro la pergamena (makimono), meglio chiamata come Amatsu Tatara Hibun (che contengono conoscenze antiche più di 2000 anni di medicina, arti marziali, strategia e altro ancora). Il padre di Takamatsu ricevette il grado di maestro di Shugendo Kumano.

Il più grande desiderio di Yasaburo era quello che suo figlio diventasse un militare, però si rendeva conto che non aveva le qualità per diventarlo, già che era molto timido ed insicuro. Si consultò con lo nonno e maestro Toda. Questo gli commentò che la pratica delle Arti Marziali avrebbero risolto questi problemi perché lo avrebbero forgiato e reso forte. Da quel giorno fu mandato al Dōjō (Luogo di allenamento) di Shinden Fudo Ryū che era di suo nonno, Toda Shinryuken Masamitsu famoso artista marziale ed ex-maestro di spada dell’Imperatore.

Anticamente era usuale che gli alunni avanzati prendessero i nuovi come cavia, ma in questa occasione Takamatsu fu preso e allenato direttamente sotto il Maestro, suo nonno Toda Sensei, (Takamatsu Sensei ricordando quel periodo, commentava che "gli sembrava di essere un agnello mandato al macello").
Dopo circa un anno di questa situazione iniziò ad apprendere le sue prime tecniche. A 13 anni Takamatsu ricevette il Menkyō Kaiden (diploma di conoscenza completa di uno stile) della scuola Shinden Fudō Ryū. Dare il diploma di maestro, ad allievi così giovani non era usuale, dato che bisognava raggiungere un alto livello perché il Maestro arrivasse a riconoscere di essere all'altezza. Dopo questa scuola, suo nonno gli insegnò la Koto Ryū, Togakure Ryū, Kumogakure Ryū, Gyokko Ryū e Gyokushin Ryū.

Nel 1900 Takamatsu Sensei entrò alla scuola inglese di Georg Bundow e alla scuola Cinese classica di Kobe. Fu allora che diventò membro del Dōjō di Takagi Yoshin Ryū, dove Mizuta Yosh*taro Tadafusa era il 15° Sōke (successore e Maestro).

Nel 1904 arrivò alla fabbrica di suo padre, un nuovo capo della sicurezza era un uomo famoso in Giappone per le Arti Marziali: Ish*tani Matsutaro Takekage. Il padre di Takamatsu dedicò un'area della fabbrica come Dōjō per Ish*tani così che potesse insegnare a Takamatsu i segreti del Kukishinden Ryū Taijutsu Happō Hikenjutsu, Hontai Takagi Yoshin Ryū, Gikan Ryū Koppōjutsu e Shinden Muso Ryū, scuole delle quali era Sōke.

14/10/2026

https://www.facebook.com/share/p/1EsiWFdPVG/

👺Según la mitología japonesa, los tengu (天狗) son seres sobrenaturales asociados principalmente con las montañas y los bosques. Su apariencia ha cambiado a lo largo del tiempo, pero suelen representarse con rasgos humanos y características de ave, como alas, plumas y un largo pico. Con el tiempo, el pico fue dando paso a la famosa nariz larga y el rostro rojo.

🌲Los tengu son conocidos por su gran habilidad con las artes marciales y por poseer distintos poderes sobrenaturales. A menudo son descritos como seres orgullosos y traviesos, capaces de engañar o castigar a los humanos que consideran arrogantes o irrespetuosos. Sin embargo, algunas tradiciones también los presentan como maestros de guerreros o protectores de determinados lugares.

⛰️En las representaciones de los tengu también aparecen diversos objetos de naturaleza mágica. Uno de los más característicos es el ha-uchiwa (羽団扇), un abanico fabricado con plumas capaz de generar fuertes ráfagas de viento. También se les asocian las peculiares tengu-geta, unas altas sandalias de madera de un solo diente que se convirtieron en otro de los elementos distintivos de su imagen.

03/10/2026

https://www.facebook.com/share/p/1FS83cAE8e/

02/10/2026

27/09/2026

https://www.facebook.com/share/p/19Au2vD1dz/

bujinkan girona dojo

19/09/2026

https://www.facebook.com/share/1BQwmJ5A4J/

11/09/2026

https://www.facebook.com/share/p/19V3bQ17zA/

HISTORIA. TAKAMATSU. KASHIHARA. När man berättar om Takamatsu Tosh*tsugu (高松寿嗣, 1889–1972) inom Bujinkan hamnar uppmärksamheten ofta på hans ungdom, hans lärare och berättelserna om hans resor och vistelser i Kina. Men för Bujinkans utveckling är kanske den senare delen av hans liv minst lika betydelsefull. Det var då han bodde i Kashihara i Nara prefektur, nära Kashihara Jingū, och det var dit den unge Masaaki Hatsumi reste för att träna hos honom.

Takamatsus liv i Kashihara tycks på ytan ha varit ganska vardagligt. Det sägs att han tillsammans med sin hustru Tane drev ett etablissemang som kallades Taishū Shokudō大衆食堂. Ordet betyder ungefär ”folklig matservering” eller ”enkel restaurang för allmänheten”. Det bör alltså inte föreställas som en exklusiv traditionell restaurang, utan snarare som en okomplicerad plats där vanliga människor kunde äta.

Just den bilden är intressant ur ett Bujinkanperspektiv. Den äldre Takamatsu framträder inte som en romantiserad kampkonstmästare som isolerat sig från samhället. Han levde mitt i vardagen. Bakom det till synes ordinära livet fanns samtidigt en person som bar på erfarenheter och traditioner från flera äldre japanska ryūha.

Det berättas också att Takamatsu hade en dōjō som benämndes Sakushin (作心) och att han omkring 1950 etablerade Kashihara Shōbukai (橿原尚武会). Uppgifterna om exakt hur verksamheten organiserades är inte alltid lätta att verifiera oberoende, och man bör därför vara försiktig med att föreställa sig den som en modern budōklubb med fasta träningspass och en tydlig organisation. Snarare verkar Takamatsu under denna tid ha ingått i ett nätverk av budōutövare, elever och personliga kontakter.

Bland dem som förknippas med honom under efterkrigstiden finns flera personer som senare kom att föra olika delar av hans undervisning vidare. För Bujinkan är naturligtvis Masaaki Hatsumi den viktigaste.

🔲 Hatsumis resor till Kashihara
Hatsumi har berättat att han mötte Takamatsu när han var omkring 27 år gammal. Därefter reste han regelbundet från Noda i Chiba till Kashihara för att träna. Resan var över 15 timmar lång och gjordes ofta med nattåg (jämför restiden med flygtid från Europa till Japan!). Detta fortsatte under omkring femton år, fram till Takamatsus död 1972. Det innebär att en viktig del av det som senare utvecklades till Bujinkan Budō har sina rötter i dessa möten i Kashihara.

Det är också viktigt att komma ihåg vilken Takamatsu Hatsumi mötte. Det var inte den unge man som förekommer i berättelserna om hård träning och äventyr i Kina. När Hatsumi började studera hos honom var Takamatsu redan omkring sjuttio år gammal.
Hatsumi mötte alltså en människa som hade haft större delen av sitt liv på sig att bearbeta sin budō.

Det kan vara en viktig förklaring till varför Bujinkantraditionen ofta lägger så stor vikt vid sådant som är svårt att fånga i en teknisk beskrivning: timing, avstånd, balans, kroppsanvändning, perception, kyojitsu och förmågan att anpassa sig till situationen. När en människa tränat under ett helt liv behöver det mest avancerade inte längre vara det mest komplicerade.

🔲 Mer än kampteknik
Takamatsus verksamhet i Kashihara verkar dessutom ha omfattat mer än budō i snäv mening. Det finns uppgifter om sammankomster och undervisning med anknytning till Amatsu Tatara och Izumo Shinpō, liksom nära kontakter med personer från religiösa och esoteriska miljöer.

Även här behövs försiktighet. Materialet kring dessa traditioner är svårt att värdera historiskt och innehåller uppgifter som inte alltid kan bekräftas genom oberoende källor. Det är därför klokare att konstatera att Takamatsu tycks ha haft ett starkt intresse för sådana frågor än att försöka dra långtgående slutsatser om exakt vad han lärde ut.

Men ur ett Bujinkanperspektiv är sammanhanget ändå intressant. Takamatsu framstår inte enbart som förvaltare av kamptekniker. Budō verkar ha ingått i en bredare förståelse av människan, kroppen, sinnet och livet.

🔲 En annan bild av Takamatsu
Kashihara ger därför en något annorlunda bild av Takamatsu än de dramatiska berättelserna från hans yngre år.

Man kan föreställa sig en äldre man som lever tillsammans med sin familj nära Kashihara Jingū. Utåt finns något så alldagligt som Taishū Shokudō, en enkel matservering. Människor kommer och går. Samtidigt besöks han av budōutövare och elever. Bland dem finns en yngre osteopat från Noda som gång på gång gör den långa resan till Kashihara för att få undervisning.

Det är i denna ganska vardagliga miljö som något betydelsefullt för Bujinkan tycks ha ägt rum.

Takamatsu förmedlade inte bara kata från Togakure Ryū, Gyokko Ryū, Kotō Ryū, Takagi Yōshin Ryū, Shinden Fudō Ryū, Kukishinden Ryū, Gikan Ryū och de övriga traditioner som senare kom att förknippas med Hatsumi. Genom många års personlig kontakt förmedlades också ett sätt att förstå budō.

Det är här begreppet kuden – muntlig överföring – blir viktigt. Kuden behöver inte enbart betyda hemliga muntliga instruktioner. Det kan också förstås som sådant som endast blir begripligt genom långvarig kontakt med en lärare: hur denne rör sig, reagerar, förändrar en teknik, använder avstånd eller uppfattar en situation. En sådan kunskap är svår att bevara enbart genom densho och tekniska beskrivningar.

Kashihara kan därför betraktas som en viktig länk mellan Takamatsus budō och Hatsumis Bujinkan.

Och kanske är just kontrasten mellan det vardagliga och det extraordinära särskilt passande. Bakom skylten Taishū Shokudō fanns ingen institution likt Bujinkan och sannolikt ingen tanke på att skapa ett internationellt budōsystem. Där fanns en äldre lärare och en yngre elev, och en undervisning som pågick under många år. Först senare skulle det som förmedlades under dessa möten få ett namn och spridas över världen som Bujinkan.

04/09/2026

【石塚先生の最新動画】痛すぎる体術修行！　玉虎流宗家石塚先生による拳、手刀の用法解説！https://youtu.be/JvOBI...