08/02/2023
INSÄNDARE
Delaktighet i en hemlik miljö på flera språk
Denna insändare är ett bidrag till den diskussion som förts på ÖT, i sociala medier och i staden Jakobstad samt med anledning av vissa rådande föreställningar om att det inte skulle ”höra till” att göra mellanmål med barn på dagis. Undertecknad arbetar på daghemmet Jacob’s Kindergarten, ”Kindis”.
Först av allt vill jag å personalens sida rikta ett stort tack för alla värmande kommentarer som vi fått från olika håll. Vi är glada över att det jobb vi gör uppskattas. Att vi i personalen kokar frukostgröt till en handfull barn på daghemmet är ändå inget märkvärdigt i sig, inte heller att vi gör barnen delaktiga i tillverkningen av mellanmål då och då. Sådant är för oss lika naturligt som att vi tillsammans med barnen planterar och sår varje vår, härefter i vår ”secret garden”, en liten oas där vi följer ”Moder Jord” och principerna för permakultur. Att följa med hur moroten utvecklas från det lilla fröet till en stor saftig rotfrukt som vi sen avnjuter eller kanske river ner i en semledeg är inget märkvärdigt i sig (”Popsi popsi porkkana” är lite av en morotslovsång för oss).
Men det att vi utforskar stort och smått tillsammans är något mycket betydelsefullt i vår lärande gemenskap där vi sätter stort fokus på barns delaktighet i naturliga sammanhang. Vi är övertygade om att exempelvis matematiska kunskaper befästs i naturliga, avslappnade situationer, som när vi bakar eller är ute på gården/i trädgården. Självkänsla och identitet gynnas av delaktighet och gemenskap.
Det händer att folk reagerar med förvåning när man berättar om barns delaktighet vid tillverkning av mellanmål på daghemmet. Alla som har läst ”Rekommendation om måltiderna inom småbarnspedagogiken” av Statens näringsdelegation, Utbildningsstyrelsen och THL (2018), vet att barn inom småbarnspedagogik med all rätt kan och i vissa fall till och med bör vara delaktiga i tillverkningen av exempelvis mellanmål. Som en del av matfostran kan vi läsa om hur barnen kan utforska och delta i matlagning med flera sinnen, något som är speciellt gynnsamt för barn som har ett mer komplicerat förhållande till mat och ätande. Vidare kan vi läsa att barn utifrån sin ålder kan delta i matlagning utifrån olika teman, till exempel tillaga en måltid eller delar av en måltid som man sedan bedömer med flera sinnen (Statens näringsdelegation m.fl. 2018, 65–68, 85).
I vår daghemsmiljö är minst tre språk ständigt närvarande och ses som resurser (finska, svenska, engelska och tecken som stöd i en härlig mix). Det är naturligt att lära av varandra. Barnen har en fantastisk förmåga att anpassa sitt språk/sin kommunikation beroende på vem de kommunicerar med. Nyfikenhet, förståelse och acceptans för varandras språk och för mångfalden föds. Vår pedagogik vilar bland annat på forskning kring så kallade dynamiska perspektiv på flerspråkighet, vilket kan innebära att flera språk används vid samma tillfälle och barnets hela språkliga repertoar tas tillvara (jmfr Otterup, 2018, Svensson, 2017).
De individuella mål vi gör upp för varje barn inom småbarnspedagogiken kan uppnås på så många olika sätt. Det finns så många vägar att gå. Det viktigaste är att barnen har trygga ”härvarande” vuxna vid sin sida. Det är jag övertygad om att vi alla som jobbar med barn har för våra ögon, oavsett om vi rör oss på den kommunala eller privata sidan. Vi har kanske vår ”nisch”: att barnen ges möjlighet att vara delaktiga i en hemlik, flerspråkig miljö. Ett annat daghem har kanske andra fokusområden. Alla jobbar vi för barnens bästa.
Att vår hemlika, flerspråkiga miljö riskeras lämnas åt sitt öde känns tungt att ta in, men trots vissa ekonomiska realiteter har vi fortfarande hoppet kvar.
Ulrica Byggmästar
https://e-tidningen.osterbottenstidning.fi/p/osterbottens-tidning/2023-02-08/a/delaktighet-i-en-hemlik-miljo-pa-flera-sprak/77/955297/37789861
