19/10/2016
Varför är jag konstnär? ( i mitt fall musiker/ kompositör/ låtskrivare) kan man fråga sig. Jag brukar förklara för människor att det för mig inte är ett "val", det är nånting jag är och måste vara. Det finns helt enkelt ingen möjlighet för mig att inte vara musiker, att inte skapa min konst, min egen musik.
Författaren Carlos Ruiz Zafón uttrycker det väldigt bra:
"Authors are often asked why they do what they do. Sometimes people ask me what piece of advice I would give to an aspiring author.
I’d tell them that you should only become a writer if the possibility of not becoming one would kill you. Otherwise, you’d be better off doing something else. I became a writer, a teller of tales, because otherwise I would have died, or worse."
Jag brukar säga ungefär så till mina elever. Att den enda vettiga orsaken att bli konstnär är att man inte har något val. Ifall man kan tänka sig att göra nånting annat så rekommenderar jag att allvarligt överväga att göra nånting annat. Att vara konstnär på heltid innebär allt annat än guld och gröna skogar. Det innebär hårt arbete varje dag och resultatet av en stor del av det arbete man lägger ner kommer att synas först om flera år, om ens någonsin. Och någon vettig timlön ska man inte räkna med om man börjar räkna ut det så. Det måste helt enkelt vara så att man njuter varje sekund av det man gör.
Nu klagar jag inte. Jag har själv valt mitt liv och jag upplever att det jag gör är meningsfullt. Jag är stolt över det jag gör och jag känner att mitt hjärta är med i allt jag gör. Musik är vad jag lever och andas och det mesta jag gör i jobbväg är musik eller starkt kopplat till musik. Mina huvudsakliga verksamhetsområden är:
- Jag skriver, spelar in och ger ut min egen musik på skiva
- Jag undervisar i instrument och ensemblespel
- Jag anordnar Krs Jazz' konserter där andra får uppträda
- Jag ansöker om finansiering/ understöd för mina egna projekt och för att anordna jazzkonserterna.
Jag vill infoga ännu ett citat:
“Stop creating a life you need a vacation from. Instead, move to where you want to live, do what you want to do, start what you want to start, and create the life you want to live today. This isn’t rehearsal, people - this is YOUR LIFE.”
- Dale Partridge
Jag tror att det är så för många. Man tänker på vad man skulle vilja göra, vad man ska göra sen, t.ex. när man blir pensionär eller när huset är betalt. Tänk om man inte lever så länge då? Och ska man faktiskt leva sitt liv "på tomgång" och stå ut med nånting som inte ger det man vill ha ut av livet och drömma om vad man skulle vilja göra om man kunde, om man vågade? Det där "sen" kanske aldrig kommer och fast det kommer en dag så får man aldrig igen de dagar man har kastat bort då man tänkt att "det här är inte livet, mitt liv börjar kanske sen en dag"... Jag har levt nästan 20 år så, så jag vet vad jag talar om... Och vill man sen sitta då man är 80 år ( om man blir 80 år) och tänka på vad man hade velat göra av sitt liv?
Jag behöver bara se på hur jag tillbringar mitt liv nu, då jag har tagit steget och valt att göra det jag vill göra. Vad gör jag helst en ledig dag? Jo, jag skriver musik, för det är det jag helst gör. Jag jobbar alltså med det som är min favoritsysselsättning. Jag har naturligtvis också hobbies, andra saker jag gärna ägnar mig åt. Mina övriga intressen är läsning, visuell konst, humor, motion, naturen och havet, min sommarstuga, katter, film, teater, mina vänner, kort- och sällskapsspel, matlagning, vin, att gå på skattjakt på loppisar, filosofi, meditation, Zen och mindfulness... Så jag är egentligen ganska normal, jag har en massa andra intressen än mitt jobb och jag kan prata om och pratar gärna om andra saker än musik... :-)
