05/02/2020
Hyvää Runebergin päivää!
Runebergin ”Vänrikki Stålin tarinat” tekivät vuoden 1808 sodasta merkittävän osan suomen kansallista identtiteettiä. Tämän päivän kunniaksi tuomme esille erään Ruotsinsalmen veteraanin tarinan jota ei ole aiemmin kerrottu m***a joka ansaitsee tulla kuuluksi.
Ahvenanmaan Möckelön kylän merisotilaalle Daniel Johansson Skatalle syntyi poikalapsi vuonna 1770 joka nimettiin myös Danieliksi. Perhe oli köyhä ja kasvavan sisarparven ruokkiminen oli vaikeata. Daniel joutui jo 12-vuotiaana renkipojaksi eräälle tilalliselle. Vuonna 1788 Isä hukkui komennuksella Viaporissa. Jotta hänen perheensä saisi pitää torpan Danielista tuli isänsä korvaaja ja hänet kirjattiin helmikuussa 1789 merisotilas Daniel Danielsson Skatana. Daniel joutui sotavangiksi Ruotsinsalmen ensimmäisessä meritaistelussa 24.8.1789 ja hänet vietiin Mustalle Merelle saakka jossa hänen omien sanojensa mukaan hän sairasteli ja näki nälkää. Hän sai palata kotiin 16 toukokuuta 1791 ja sai hyvän vastaanoton.
Sotavankeudesta palattuaan hän nai toisen merisotilaan tyttären ja muutti Flakan kylään ruotuun joka kaipasi merisotilasta. Tällöin Danielin ruotunimeksi tuli Boman. Parin kolmesta lapsesta vain yksi selviytyi aikuisikään saakka. Vuonna 1808 Daniel oli komennettuna Viaporiin jonka venäläiset valtasivat ja hän joutui toistamiseen sotavankeuteen. Tällöin hänet vietiin Pietariin josta hän sai palata kotiin 14 elokuuta 1809. Daniel oli syvästi murheissaan siitä että hän ei enää ollut Ruotsin kansalainen vaan Venäjän alamainen. Hänen viimeinen ruotsalaisen merisotilaan palkka maksettiin 31.12 1810. Daniel jatkoi elämäänsä torpparina vanhassa merisotilaan torpassaan Flakan kylässä. Vanhojen sotilaiden elämä ruotujakojärjestelmän lakkauttamisen jälkeen ei ollut helppoa sillä ne koettiin rasitteena. Eräs kylän vanhoista ruotutilallisista halusi päästä hänestä eroon ja sai tukea asialleen kirkkoherran avustajalta, maisteri Stenbergiltä. Stenberg uhkasi lähettää Danielin sotilaaksi Venäjälle sillä verukkeella että kahta sotaa kärsinyt veteraani oli irtolainen. Asiaa ei kuitenkaan puitu sen enempää sillä Lemlahden kirkkoherra Jung, joka oli toiminut pataljoonansaarnaajana Kustaa IIIn sodassa, puuttui asiaan. Kirkkoherra osasi nuorta kollegaansa paremmin arvostaa veteraanien tekemiä uhrauksia.
Daniel kuoli 80-vuoden ikäisenä torpassaan 13.12.1850. Vänrikki Stålin tarinoiden ensimmäinen osa oli julkaistu vasta kaksi vuotta aiemmin. Runebergin ansiosta veteraanien arvostus yhteiskunnassa kasvoi ja näiden elinolosuhteiden parantamiseksi järjestettiin useita julkisia keräyksiä.
----
Glad Runebergs dag!
Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg, skrev diktsamlingen ”Fänrik Ståls sägner” som integrerade upplevelsen av kriget 1808 till en del av det nationella arvet. För att hedra denna dag kommer vi dela historien om en veteran från det första slaget vid Svensksund 1770 och 1808-års kriget. År 1770
föddes en pojke i båtsman Daniel Johansson Skatas torp i Möcklö by i Jomala, Åland. Pojken fick också heta Daniel och hans uppväxt präglades av fattigdom. Daniel måste flytta hemifrån och bli drängpojke i 12 års ålder till en närliggande gård. År 1788 drunknade Daniels far vid Sveaborgs fästning och den 19-årige Daniel måste rycka in som faderns ersättare så att hans familj skulle få bo kvar på båtsmanstorpet. Han intecknades i båtsmansrullan i februari 1789 som Daniel Danielsson Skata. Daniel deltog i det första slaget vid Svensksund 1789 hamnade i krigsfångenskap hos ryssen. Han transporterades till Svarta havet där han var mycket sjuk och svalt under sin fångenskap. Daniel släpptes efter kriget och återvände hem den 16 maj 1791 där han fick ett varmt välkomnande.
Väl hemma gifte han sig med dottern till en annan båtsman och blev rotebåtsman i Flaka by och antog rotenamnet Boman. Endast ett parets tre barnen överlevde till vuxen ålder.
Vårvintern 1808 befann sig Daniel i Sveaborg och när fästningen kapitulerade till de ryska trupperna blev han krigsfånge för den andra gången. Daniel återvände till Åland från fångenskapet i St. Petersburg den 14 augusti 1809. Daniel var bedrövad eftersom han inte längre var svensk medborgare utan rysk undersåte. Daniels sista båtmanslön från Sverige anlände den 31 december 1810. Efter kriget bodde Daniel och familjen kvar i det gamla torpet som landbonde. Det var en svår tid eftersom det gamla svenska indelningsverket avskaffades under den ryska tiden och de gamla soldaterna och båtsmännen betraktades som ekonomisk börda för byarna. En av de största bönderna i Flaka ville bli av med Daniel och fick stöd för sin sak av den biträdande församlingsprästen Stenberg. Stenberg kallade Daniel för lösdrivare och hotade att skicka Daniel som soldat till den ryska armén. Hotelserna upphörde då kyrkoherden Jung fick nys om saken. Jung hade själv varit bataljonspräst under Gustav III:s krig och hade därmed en större aktning för veteranernas uppoffringar än hans yngre kollega.
Daniel dog 80 års ålder i sin egen stuga den 13 december 1850. Det första trycket av ”Fänrik Ståls sägner” hade utgivits två år innan. Runebergs verk gav upphov till en större social medvetenhet om de åldrande veteranernas svåra läge och man organiserande flera insamlingar för att ge ekonomisk stöd gamla soldater som levde i armod och fattigdom.
-----
Happy Runeberg´s day!
The Finnish poet, Johan Ludvig Runeberg, wrote the epic poem “The Tales of Ensign Stål”, which amalgamated the experience of the War of 1808 as part of the Finnish national legacy. To honour this day we will share the story of a veteran from the first battle of Svensksund.
In 1770 a boy was born to the boatsman Daniel Johansson Skata of Möcklö village in the Åland islands. The boy was also named Daniel and he grew up in very modest condition. Daniel had to move from home to work as a farm hand at the age of 12. In 1788 Daniel´s father drowned at the fortress of Sveaborg and Daniel had to replace him in order for the family to keep the boatsman´s cottage. He was enlisted in February 1789 as Daniel Danielsson Skata. Daniel took part in the first Battle of Svensksund in 1789 and was taken captive by the Russians. He transported to the Black Sea and was very ill and starving during his captivity. Daniel was eventually released and returned home on 16th of May 1791 and received a warm welcome.
Back home he married the daughter of another boatsman and moved to the village of Flaka where he became the village boatsman and took the name Boman. Only one of the three children of the Boman family survived in to adulthood.
In 1808 Daniel was commanded to Sveaborg and as the fortress surrendered to the Russian troops he was taken in to captivity for a second time. This time Daniel was imprisoned in St. Petersburg and managed to return home on the 14th of August 1809. Danile was sad as he no longer was a Swedish citizen but a Russian subject. He received his last salary boatsmans´s salary from Sweden on the 31st of December 1810 and he then continued to live in his cottage as a croft farmer. The old Swedish rote-system of enlisting troops ended with the Russian take-over of Finland and life for the old soldiers became hard as they were now viewed as a burden. One of the largest farmers in Flaka wanted to rid himself of Daniel and gained support from the assisting parish vicar Stenberg. Stenberg threatened to enlist Daniel as a soldier in the Russian army as he considered him a vagrant. This issue was not pressed further as the vicar Jung got wind of the issue and ended the threats. The Vicar had worked as a battalion priest during the War of Gustavus III and clearly appreciated the sacrifices of the veterans more than his younger colleague.
Daniel died at the age of 80 in his own cottage on the 13th of December 1850. The first print of “The Tales of Ensign Stål”, had been published just two years prior. Runeberg´s work brought more attention to the plight of the veterans and resulted in several fundraisers to help support aging soldiers.