23/05/2025
Läser Åren av Annie Ernaux. Lånat om den flera gånger för livet händer liksom mellan kapitlen men jag vill icke lämna tillbaka den.
Jag är så imponerad av hennes förmåga att fånga det konsumtionsfokus som uppstod låt säga kring den första mobiltelefonen, kanske lite innan, utan att bli plakatig och övertydlig.
Hon skriver om vår tids alla budskap och höga tempo i kommunikationen och den kollektiva introspektionen och den breda kunskapshöjningen, om diagnoser, identiteter, tillhörigheter, typiskheter, allas trauman ska få plats och ord (också hennes, i andra böcker ju).
Om tiden efter millennieskiftet skriver hon:
"I sammelsuriet av begrepp blev det allt svårare att hitta en mening till sig själv, den mening som, när man säger orden tyst för sig själv, hjälper en att leva."
Mot slutet av boken skriver hon kort om att hon skyfflar jord över sin döda katt. I inlägget finns Freddy, jordens finaste skrutt, vid liv.
Ni läst? Annars är den lätt ett tips.
