11/08/2024
Det är roligt att bli intervjuad, det är lätt att glömma bort vad man gjort. Detta fick jag idag. Hoppas nu att det fungerar med att klippa in intervjun på FB.
Välkomna till biblioteket i Bjurholm och prata skrivande på tisdag den 13 kl 18.00 .
Bjurholmsförfattaren Louise Bonta är tillbaka med en ny bok om morden i Lillarmsjö. Minst lika spännande är hennes egen livshistoria.
– Jag gör som cellerna i kroppen, vart sjunde år byter jag jobb, man eller bostad, säger hon. I veckan gästar hon Bjurholms bibliotek.
Något Midsomer är det inte, men nog är mordfrekvensen oroväckande hög i Louise Bontas fiktiva Lillarmsjö. I Bjurholmsförfattarens första bok om den lilla västerbottniska byn, "Inga rökta abborrar" från 2019, hittas en man drunknad vid en ö i sjön.
I uppföljaren, "Den som inga byxor har", är det en död jägare på byastugans utedass som sätter händelserna i rullning. Ett tips till lokalradion gör gällande att han förgiftats. Kan det verkligen ligga någon sanning i det?
I "Våga välja våfflor", som släpps i dagarna, kidnappas en pojke samtidigt som ett mord begås i byns bagarstuga.
Mycket att göra med andra ord, för bokseriens huvudpersoner – poliskommissarien Carolin Savva och hennes Doktor Watson, läkaren Jim Fjellner.
Särskilt som det ligger spänning i luften dem emellan också privat.
Kärlek och sociala relationer är en viktig del i Louise Bontas pusseldeckare.
– Alla människor har sår eller felaktiga föreställningar om vem man är eller hur man ser ut. Sånt går att använda i en karaktär och testa i olika situationer. Vad gör en människa irriterad? Det är drag som man kan spinna vidare på i en berättelse, säger hon när Folkbladet hälsar på hemma hos deckarförfattaren i Lillarmsjö.
Louise Bonta växte upp i Vännäs och sig själv som barn beskriver hon som "busig".
Hennes mamma introducerade henne till de ryska klassikerna och när hon var i sjuårsåldern åkte de båda till Stockholm på vinst och förlust. Louise var duktig på att sjunga och modern ville se om det gick att utveckla talangen i huvudstaden.
– Det svenska folkhemmet var ganska fyrkantigt och begränsande. Som kvinna handlade mycket om att det skulle vara rent och snyggt. Mamma gav mig litteraturen, kulturen och musiken.
Under många år jobbade Louise Bonta på Luftfartsverket i Norrköping där hon översatte avtal, dokument och annat till engelska och behövdes det någon som kunde det här med franska fick hon rycka in och agera brygga mellan språken.
Ett roligt arbete som letat sig in i hennes böcker.
– Som statligt anställd träffar du en del fyrkantiga män. Rekorderliga och duktiga, men ibland tråkiga. Jag har några såna i mina böcker.
Huset där hon bor i dag var föräldrarnas sommarstuga.
När de gick bort i början på 2000-talet packade hon ihop sitt liv och flyttade till Lillarmsjö efter 30 år i södra Sverige.
– Jag hade fyra hundar i bilen och en släde på taket. Det var dags att göra något nytt. Jag är en sån som måste vidare hela tiden.
I Lillarmsjö har hon kört släde med hundarna, jagat, fiskat, undervisat, författat och läst.
Hon har nära till det egna litterära landskapet. Byastugan och det olycksaliga dasset där jägaren hittas död i "Den som inga byxor har" kan hon se från tomten och till ön i första boken hittar du om du tar Nilssons väg några hundra meter bort.
Hennes böcker utspelar sig i nutid, men mycket av inspirationen hittar hon i byns historia.
– Jag använder mig av platsen och det som har hänt här. Det finns bakom mitt hus en ås där byns jägare tränade skytte förut som inte så många känner till längre. Det är en sån där detalj som jag lyft in i mina berättelser.
Varför skriver du?
– Kanske handlar det om att jag inte vill acceptera att jag blivit gammal. Att jag vill visa att det går och att jag kan. Jag har haft ett bra liv och lärt mig mycket under åren som gått. Min idéburk är stor. I grund och botten handlar det väl om att jag tycker att jag har något viktigt att säga.
Vad är det där viktiga som du vill ha sagt?
– Våga drömma. Det är en röd tråd i allt jag skrivit. Man måste ta vara på livet och ta hand om sig själv.
En ny bok om Carolin Savva och Jim Fjellner är påbörjad och den här gången ska Vännäs och Marahällanbron agera brottsplats.
– Just nu håller jag på och tar reda på mer om det där med strömmar. Hur ström är älven och hur långt hinner en kropp flyta? Såna saker får inte bli fel, då blir det bara det läsaren ser, säger hon.
_____
