02/07/2020
Feodalsystemet
Efter Romarrikets fall var Västeuropa kaotiskt under flera århundraden. Olika folkslag vandrade in från öster och skapade sig tillfälliga riken, men deras stater förblev ömtåliga och plågade av uppror, inbördeskrig och plundrande grannfolk. Våra egna vikingar hade sin storhetstid under denna period då de relativt enkelt kunde plundra rikedomar i England och Frankrike.
För att de stora staterna skulle kunna freda sig behövdes en modernare krigsmakt och en effektiv centralstyrning. Militärt utvecklades riddarna som ett effektivt vapen. Men de var mycket dyra. Därför måste många människor tillsammans hjälpas åt att betala. Detta krävde ett nytt förvaltningssystem som kallas för feodalsystemet. Grundprincipen är att ett landområde delas i mindre delar som lokala härskare får styra. Som motprestation drar de in skatt till centralmakten och skickar vid behov soldater till kungen.
På den högsta nivån under kungen finns normalt hans nära vänner och släktingar och de kan ha titlar som hertigar, baroner, grevar eller biskopar. De fungerar som småkungar i sina hertigdömen och som tack för sin makt sänder de soldater och pengar till kungen.
Men hertigarna har svårt att styra sina områden också. Därför delas de i sin tur in i ännu mindre enheter som kan kallas för län. Dessa styrs av en länsman och vanligen finns någon form av centralort, kanske en borg. Länsmännen drar in skatt och soldater som skickas till den lokale hertigen som i sin tur skickar vidare till kungen.
Men, de lokala länsmännen har svårt att hålla koll på sina län i en tid av usla vägar och dåliga kommunikationer. De delar därför in sitt län i ännu mindre enheter. I Sverige hade socknarna den funktionen.
I socknen representerades överheten av kyrkoherden och
kungens fogde. I varje socken samlades lite skatt och några soldater. Hos länsmännen samlades större mängder skatt och kanske kunde ett antal riddare utrustas. Resurserna skickades vidare till hertigarna som kunde få ihop stora summor skatt, soldater och en grupp riddare. Vid behov kunde kungen använda dessa och då få ihop avsevärda summor att lägga på borgar och andra försvarsbehov och han kunde dessutom få en slagkraftig armé till sitt förfogande. En förutsättning för att detta skulle fungera var att befolkningen ansåg skatterna rimliga. I annat fall blev det uppror. Som ersättning för att man betala skatt fick befolkningen ett skydd mot fiender och i bästa fall en överhet som höll lag och ordning.
