30/07/2019
Under sommaren har SvD Debatt publicerat en rad viktiga artiklar om personalens utsatthet inom vård, omsorg och socialtjänst. Senast med Jeremiah Karlssons artikel om socialtjänstens tillkortakommande att hjälpa de mest utsatta (25 juli).
Som personal riskerar man att bli cynisk, skriver Jeremiah. Personalens utsatthet och klientens, brukarens, patientens utsatthet sammanfaller till en gemensam situation präglad av brist, kaos och komplexitet. Orsaken är de bristfälliga resurserna och en organisationsmodell som lämpar sig dåligt inom människovårdande yrken.
Enligt Jakob Carlander är det högst relevanta förklaringar. Men det är inte de enda.
I en nyss utkommen bok har Jakob och kollegan psykolog Andreas Wedeen sökt att problematisera utsatthetsbegreppet i kontaktyrken.
För även i en fullt fungerande organisation med tillräckliga resurser, finns en brist och en utsatthet som kan driva hjälparen till självutplåning eller cynism.
Intressant läsning för om vi ska förstå våra egna känslomässiga reaktioner i vård, omsorg, skola och socialtjänst behöver vi därför göra skillnad på organisatorisk utsatthet och existentiell utsatthet. Båda är viktiga att uppmärksamma.
📌 Organisatorisk utsatthet bör åtgärdas. 📌📌 Existentiell utsatthet måste förstås.
Brister i organisation ska avhjälpas. Den brist som är kopplad till människors existentiella och psykologiska utsatthet behöver vi snarare lära oss att leva med, tolka och förstå. För Laurie Pearlman betyder det att ta hand om sig själv utanför arbetet:
Rest – Play – Escape, är hennes tre strategier.
DEBATT. Jag kan ibland sakna mer neutrala värdeord för människor inom omsorgsyrken. Det krävs ibland en svalkande likgiltigheten som orkar med att finnas kvar i medmänniskors utsatthet utan att själv gå under i den, skriver psykoterapeuten Jakob Carlander.