Centrum för ett demensvänligt, personcentrerat samhälle

Är du i Almedalen i sommar? Missa då inte DEMSAMs seminarium där bland andra vår centrumföreståndare professor Helle Wijk medverkar i samtal om demensvänliga miljöer, personcentrering och framtidens nära vård.

Hur skapar vi samhällen, vårdmiljöer och stöd som stärker delaktighet och livskvalitet för personer som lever med demens? Och hur kan forskning och praktik mötas för att göra verklig skillnad?

Det här blir ett viktigt och högaktuellt samtal för alla som arbetar med vård, omsorg, samhällsplanering eller äldrefrågor!

Läs mer här:

DEMSAM i Almedalen Vart är vi på väg? Från vision till praktik, vi bygger en äldrevård och omsorg för livet! Att åldras hemma är en strävan nationellt och internationellt med stöd av den nära vården. Men många äldre upplever att de hamnar mellan stolarna. Vi vill bidra till ett åldersvänligt samhälle...

Demens kan påverka språk och kommunikation på olika sätt, särskilt hos personer som levt mellan flera språk och länder. Samtidigt visar forskning att personer med invandrarbakgrund kan få sin demensdiagnos senare och möta svårigheter i kontakten med vård och omsorg

I ett projekt om demens i migrationskontext ska Ramona Schenell och den blivande DEMSAM-doktoranden Marwa Obeid undersöka hur tidiga tecken på demens uppmärksammas, tolkas och hanteras av personer med erfarenhet av migration, deras familjer och olika samhällsaktörer.

Projektet tar sin utgångspunkt i att ungefär 20 procent av Sveriges befolkning är utrikesfödda och att de kan möta särskilda utmaningar i kontakten med vård och omsorg vid demenssjukdom. Genom fyra delstudier undersöks hur livserfarenheter, familj och nätverk samt mötet med vård och samhälle påverkar vägen till stöd och demensdiagnos.

Målet är att bidra till mer jämlika och personcentrerade arbetssätt och till utvecklingen av ett mer demensvänligt samhälle.

Demenssjukdom utvecklas ofta under lång tid. För att förstå varför vissa personer utvecklar demens och andra inte, behövs forskning som följer människors hälsa över många år.

Inom DEMSAM är professor Ingmar Skoog verksam med koppling till de välkända H70-studierna i Göteborg, några av världens mest omfattande befolkningsstudier om åldrande och hälsa.

Genom att följa människor över tid kan forskarna studera hur minne, kognition och psykisk hälsa förändras genom åldrandet, och identifiera faktorer som kan påverka risken för demenssjukdom. H70-materialet gör det också möjligt att jämföra generationer och se hur hälsa och livsvillkor förändrats över tid.

Kunskapen från H70-studierna bidrar till ökad förståelse för demenssjukdomar, tidiga tecken och möjliga vägar till prevention och bättre stöd genom åldrandet.

Läs mer om H70: https://www.gu.se/forskning/h70-studierna-i-goteborg

Många förknippar demens främst med minnessvårigheter. Men demenssjukdom påverkar flera kognitiva funktioner, till exempel orienteringsförmåga, uppmärksamhet och möjligheten att tolka och förstå sin omgivning.

Därför spelar miljön stor roll.

Inom DEMSAM forskar Madeleine Liljegren om hur utemiljöer vid dagverksamheter kan stärka hälsa och välbefinnande hos äldre personer som lever med demens.

Utevistelse, naturkontakt och kontakt med djur kan ha positiva effekter på hälsa och välbefinnande. Trots det bedrivs dagverksamhet i dag ofta framför allt inomhus. Det innebär att många inte får ta del av de hälsofrämjande möjligheter som utemiljöer kan erbjuda.

I projektet studeras dagverksamheter i både lantgårds- och stadsmiljöer, från Laholm i söder till Boden i norr. Forskningen undersöker hur personer med demens, närstående och personal upplever utemiljöerna och hur de kan användas i planerade aktiviteter.

Målet är att bidra med praktisk kunskap om hur utemiljöer kan utformas och användas för att stödja hälsa, välbefinnande och meningsfulla aktiviteter i vardagen.
Läs mer om projektet: https://www.gu.se/forskning/utemiljoer-vid-dagverksamheter-for-aldre-personer-med-demenssjukdom

Ett meningsfullt liv med demens handlar inte bara om tillgång till god vård och omsorg, utan också om att kunna delta i aktiviteter, relationer och sammanhang som betyder något i vardagen.

Inom DEMSAM arbetar Qarin Lood med forskning om samskapande, delaktighet och jämlika möjligheter att delta i samhällslivet.

I projektet CO-DIAC utvecklas en ny arbetsmetod för integrerad vård och omsorg på särskilda boenden för äldre personer som lever med demens.
Utgångspunkten är att lösningar behöver utvecklas tillsammans med dem som berörs: personer som lever med demens, närstående, personal och chefer inom vård och omsorg.

Projektet lyfter också digitala perspektiv, till exempel hur digitala lösningar, digital träning och psykosociala insatser kan samskapas så att de blir begripliga, användbara och relevanta i vardagen.

Genom att flytta perspektivet från att utforma insatser åt människor till att utveckla dem tillsammans, kan aktiviteter, vård och omsorg bättre ta sin utgångspunkt i vardagen, relationerna och det som människor själva upplever som viktigt.

Vad händer när demenssjukdom, hemlöshet och missbruk möts?

Inom DEMSAM arbetar socionomen och forskaren Hanna Mac Innes, från Göteborgs Stad, Äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen, med ett forskningsprojekt om en av välfärdssamhällets mest komplexa och minst synliga utmaningar.

Många människor som lever i långvarig utsatthet har samtidigt psykisk ohälsa, beroendeproblematik och fysisk sjukdom. Då kan kognitiva svårigheter lätt förbises eller misstolkas.

Projektet undersöker hur behov förstås och bedöms inom socialt arbete och omsorg, särskilt när det är svårt att skilja mellan social problematik, konsekvenser av långvarig stress och missbruk och möjlig demenssjukdom.

I grunden handlar forskningen om rättssäkerhet, värdighet och jämlik vård och omsorg.

Personer som lever med demenssjukdom finns på alla vårdnivåer och har ofta även andra tillstånd och vårdbehov. Demenssjukdomen påverkar hur vården behöver planeras, genomföras och följas upp.

Akutmottagningen kan vara en särskilt svår miljö. Stress, långa väntetider, smärta, många intryck och brist på kontinuitet kan öka risken för akut förvirring, delirium.

I ett forskningsprojekt lett av Hanna Falk Erhag undersöks hur vården kan arbeta mer proaktivt för äldre personer med demenssjukdom, bland annat genom förhandsplanering, bättre arbetssätt i akutsjukvården och specialistteam som kan förebygga och hantera delirium.

Målet är rätt vård, på rätt nivå och i rätt tid, med mindre risk för onödigt lidande.

Vad händer när vi kan identifiera risk för demens långt innan symtomen märks?

Den medicinska utvecklingen gör att allt fler kommer att få en demensdiagnos i ett tidigare skede. Det ställer nya krav på vården, inte minst i primärvården.

– När diagnostiken förändras behöver vi också se över hur vi arbetar. Det handlar om hur vi möter personer som ännu inte är sjuka, men som lever med en ökad risk, säger Irene Svenningsson, docent och FoU-strateg inom Västra Götalandsregionen och verksam i DEMSAM.

I DEMSAM arbetar hon med frågor som rör hur vård och stöd kan utformas när behoven förändras. Det handlar om att utveckla arbetssätt som fångar upp personer i ett tidigt skede och ger stöd till både individ och närstående, samtidigt som samverkan mellan primärvård, tandvård och slutenvård stärks.

Hur bedriver man forskning där vården faktiskt sker?

För personer som lever med demens sker den största delen av vården och omsorgen i hemmet, i hemtjänsten och på vård- och omsorgsboenden. Ändå bedrivs forskning ofta någon annanstans.

Det vill Theresa Larsen ändra på.

I sin roll som liaison officer i DEMSAM arbetar hon med att bygga upp en forskningsinfrastruktur där verksamheterna finns, i nära samverkan med kommunal vård och omsorg, primärvård, tandvård, sjukhus och civilsamhälle.

– Vi behöver forska med verksamheterna, inte på dem.

Det handlar om att skapa en sammanhängande process: att identifiera behov tillsammans med verksamheter, genomföra forskning i vardagen och sedan omsätta resultaten i praktik.

I DEMSAM sker det redan i konkreta projekt. Till exempel:
• samskapande förändringsarbete på vård- och omsorgsboenden, där även personer med demens och anhöriga deltar
• randomiserade studier i äldre personers hem i samverkan mellan hemtjänst, vård och tandvård
• så kallade living och policy labs där nya arbetssätt testas i verkliga miljöer

Samtidigt byggs forskningskapacitet upp genom att personal deltar som medforskare och medförfattare.

Det är ett långsiktigt arbete och det är också en förutsättning för att forskningen ska göra verklig skillnad.

Varför får vissa personer som lever med demens ett snabbare och allvarligare sjukdomsförlopp än andra?

Demenssjukdomar är i dag ett stort folkhälsoproblem. Med en åldrande befolkning drabbas allt fler och i dag saknas botande behandling. Samtidigt vet vi fortfarande för lite om vad som påverkar hur sjukdomen utvecklas över tid.

Det vill Silke Kern, överläkare och professor i neurologi, förstå. Inom DEMSAM undersöker hon vilka faktorer som kan avgöra om sjukdomen får ett snabbare eller mer allvarligt förlopp.

Den kunskapen kan bli avgörande för att i framtiden kunna ge mer träffsäkert stöd, tidigare insatser och bättre planering för både personer som lever med demens och deras närstående.